Donnie testar Lutherburgaren
Luther Vandross, som tyvärr avled förra året, var en fantastisk och ofta missförstådd soulsångare och dessutom en man med utpräglad smak för livets goda. Hans udda matvanor har säkrat honom en plats inte bara i diverse musiklexikon utan också i kokböckerna, som pappa till den speciella sandwich som går under namnet Lutherburgaren.
Legenden är känd sedan tidigare: sent en kväll inser Luther att han är sugen på en burgare. Alla nödvändiga ingredienser finns hemma förutom bröd. I stället för att åka iväg till affären bestämmer han sig för att helt enkelt ersätta brödet med vad som råkar finnas i skafferiet, nämligen donuts.
Donnie har inte fått sitt efternamn av en slump och det är alltså hög tid för ett mat-test. Nötfärs, ost, donut, bacon och ketchup, allt är på plats och det är bara att sätta igång med dagens ovanligt kaloririka frukost.
Medan köttet fräser i stekpannan funderar jag på om det här rent av är första gången en Lutherburgare tillagas på svensk mark? Tanken svindlar, jag känner historiens vingslag och hela den där skiten.
Det svåraste i den annars rätt simpla tillagningsprocessen visar sig vara att klyva donuten utan att krossa den till mos, men med hushållets vassaste kniv och ett försiktigt handlag funkar det. Ett annat intrikat faktum är att donuten omedelbart börjar smälta när jag lägger det varma köttet ovanpå. Men det ska kanske bara ses som en bonus.
Dags då, för avsmakning. Mina förväntningar är rätt lågt satta och jag räknar med att få en smärre sockerchock, men... hey! Donutens sliskighet maskeras förvånansvärt väl av det salta baconet och i stället för att slänga burgaren efter en tugga finner jag mig själv äta upp varenda smula med god aptit.
Det är så sant som det är sagt: ska man hitta ordentlig mat i USA är det hos sydstaterna och soulsångarna man ska leta. Luther – må han vila i evig frid.
.
postat av D.D. @ 13:37
15 Comments:
Det låter fantastiskt gott och rejält äckligt på samma gång. Men jag måste nog testa.
Det här inlägget måste rimligen tillfredsställa även sir mix-a-lot. Jag känner hur min egen röv växer bara av läsandet.
i helgas testade jag paine riche med majonnäs och blockchoklad. det var något åt det här hållet.
Så länge det var lightmajonnäs är det nog ingen fara.
Känner mig rätt däst såhär ett par timmar efteråt. Får nog bli sallad till middag i kväll. Dessutom har jag dåligt samvete: ost på burgaren är verkligen inte kosher.
fy...fan...vad...gott...
Luterburgaren måste ses som en lightslösning för Susanne Lanefelt, Dondi och Fredrik Paulún. Den FRITERADE Lutherburgaren, där har ni den äkta varan.
Det där är min definition av glykemiskt index. Modern wellness.
Det är tid att omdefinera vad det innebär att vara lutheransk.
Det här har ingenting medlutherburgaren att göra, även om den verkar ganska juicy, men säkra källor kan rapporterar att inte bara är schlagerfestivalen mer crunk än Hultsfred, eurovisionsschlagern är sjukt mycket mer crunk än cannes filmfestival. Även om det kanske är som att jämföra äpplen och päron.
härmed önskas en bild på donnies röv efter att ha ätit en lutherburgare om dagen i en månad
det är nog kombinationen av donut och ketchup som verkar allra vidrigast. nu ska jag gå och äta lite gröt.
Även om jag hade längtat efter att läsa om detta så trodde jag inte du skulle göra dig besväret att tillaga och förtära burgaren. Hatten är av!
imponerande. jag blir hungrig direkt.
det är just den här typen av samtidigt handfasta, nytänkande och pockande nyfikna bildreportage jag kan sakna på en blog som brax on food. nu vet jag vad jag skulle beställa som sista måltid innan min avrättning.
Oh Lord, påminner lite om vad Elvis( åt Peanutbutter & banan sandwtich friterat på 100 gramm smör).. weird combination
Skicka en kommentar
<< Home