Stockholm i mitt hjärta
Stockholm kallas ibland ”default city” av sina invånare. Vad de menar är att stan ifråga är utgångspunkten, grunden till allt av värde och den enda plats i Sverige som är beboelig.
Men: jag är ett levande bevis på motsatsen. Jag har bott i Stockholm i åratal och sedan flytt fältet av egen fri vilja.
Faktum är att jag såg flera skäl att flytta. Stockholm har till exempel Sveriges, kanske rentav Europas, mest påfrestande konsumenter. Försök att gå in i en glasskiosk och köpa en glass på mindre än tio minuter. De som står före i kön måste alltid demonstrera hur världsvana de är genom att fråga om, och ifrågasätta, precis allt (är det verkligen hemodlad saffran i den där glassen? innehåller den gluten? varför är den så dyr? kan man få den nedsmält i en takeaway-flaska?, etc).
Folk må kalla staden Mälardrottningen hur mycket de vill, men det är faktiskt rätt fult i Stockholm. Nästan alla hus i innerstan är överslammade med den där trista ockrafärgen, exakt samma färg som hemmafixarna svampade sina tapeter med 1995. Nio månader om året är staden dessutom ett slaskinferno, de övriga tre är den mest bara dammig och liksom täckt av ett tunt lager mjäll. Ja, jag lutar mer och mer åt att det är just mjäll. Inte pollen och inte byggdamm utan torr inlandsluft och därtill hörande seborréproblem.
Stockholm har inga uteserveringar. Krogarna i innerstan ställer väl ut en tre-fyra pinnstolar på trottoaren mellan juni och augusti men alla som besökt andra städer vet att såna halvhjärtade ursäkter inte räknas. Nuförtiden, med rökförbudet, är det en viktig detalj för en blandbrukare som Donnie.
Fler irritationsfaktorer? Alla stadsdelar utanför innerstan slutar på antingen -sta eller -inge. Visst är det en liten skitdetalj som dessutom har historiska orsaker, men det är väldigt oestetiskt och har alltid stört mig. Fjollinge, Skägginge och Ingesta. ”Vill du med hem och kolla på min homestageade lägenhet i Rövinge? Jag bjuder på Oreo cookies från nyöppnade Gray's på Fetstagränd”. Hm, tack.
Stockholmarna är inte bara jobbiga när de står före en i glasskön. De flesta stockholmare tillskansar sig förr eller senare ett analt personlighetsdrag som präglar hela deras väsen. Man skulle i teorin kunna skratta lite överseende åt deras sätt att fullständigt fixera sig vid allting som händer i deras eget kvarter, vid nya fräscha fik, städning av lekparker, Accelerator-festivaler på krypavstånd från lägenhetsdörren, Cajsa Wargs utbud av enrisrökt selleri och sådär, men förr eller senare fastnar skrattet i halsen. Har man följt med någon inflyttad tjej hem till hennes nyköpta bostadsrätt och där fått höra en hjärtslitande utläggning om hur hon har lagt in nya klinkers i kokvrån, fixat mosaik på toalettsitsen och hur hon fondsparar till en väggfast Gaggenau-brödrost så är det inte roligt längre.
Stockholm förstör folk och bryter ned deras självdistans. Mitt betyg på kommunen kan inte ens så här på 67 mils avstånd bli något annat än underkänt. Donnie Donut vs. Birger Jarl: 1–0.
postat av D.D. @ 11:48
33 Comments:
Det där med glasskön var det bästa och roligaste sedan Warner Oland outades som svensk.
nick shay, känn dig träffad.
tack för den slakten, muthafucker. visst, inget är nytt, men eftersom jag nu befinner mig i ofrivillig exil här och lär tvingas stanna i några år kunde du väl ha förskönat det lite. jag lovar, jag hade berdevilligt låtit mig luras. men inte då.
tack dd. tack för ingenting.
Jag tycker bilden säger det mesta. Tycker man inte det är fint behöver man slipa om linserna.
Träffad? Absolut inte. Dessutom så har jag – till skillnad från många andra som gärna skryter om tre generationsband tillbaks till Nacka Skoglund och arbetarbostäder i Solna – bott större delen av mitt vuxna liv utanför Stockholm. Det var till exempel i Bryssel som jag lade mig till med vanan att be slaktaren mala blandfärs av bringa eller högrev, i Rotterdam jag lärde mig att alltid vända sig till Rastafariherrarna för tjänster etc. I det avseendet var jag Stockholm före jag ens satt min fot på Birger Jarlsgatan.
Kritan, det är en intervju med din mamma i nya numret av Fokus. Hon har visst en bok på gång. Nej, hon nämner inget om sin äldsta son. Fokus – den tidningen ger jag sex månader. Sedan tappar Antonia X intresset.
Dessutom har Donnie D på fyllan avslöjat att en starkt bidragande orsak till att han lämnade stan var att han hade en alldeles för sunkig lägenhet, vilket tyvärr får hela inlägget att andas avundsjuka.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
det tråkigaste med sthlm måste vara storstadskomplexet. nu vill vissa kalla övre drottninggatan "upper queen street", och döpa ngt område på östermalm till ngt engelskt, som jag inte minns (okej, låter litet fattigt, men det finns fler exempel, kommer bara inte på nu). det räckte bra med det peter siepen-doftande "sofo". brrr.
yobl: var det "nova" du tänkte på - norr om vallhalavägen.
Jag vill tro att det mest är ett rått skämt med alla som horar uttrycket Sofo. Ett otyg som mäklarfirmorna uppfunnit för att lugna de stackars satar som köpt alldeles för dyra bostadsrätter vid Nytorget.
Att Hammarby sjöstad ska börja kallas "Chelsea" hoppas jag i alla fall bara är teknologhumor.
ja! precis den var det. jag tror att det kan vara farligt att vi pratar om det öht, egentligen. som att blåsa på elden. kreti pch pleti kan ha svårt att skilja på humor och allvar.
Återigen huvudet på den s.k spiken donnie! Du räknade upp allt som får mig att vantrivas något fruktansvärt i den här staden.
Tillsvidare gör jag karriär mot min vilja, men en dag ska jag fly skiten...
jag är lite nyfiken på vad som egentligen har stått i de här inläggen som dompan har raderat. om 40 år, när den stora kinky afro-boxen släpps, kommer de att finnas noggrant samlade i en liten lyxigt formiven folder, men ids jag vänta?
Under alla omständigheter så är det det nyinflyttade packet (ja, just det!) från obskyra hålor runt om i landet som är det stora irritationsmomentet. Med gräsliga dialekter bräker de fram lattebeställningar och tar upp plats i stan tils de får två barn och flyttar till en enplansvilla i Sollentuna eller nåt (eller ännu hellre, hem till hålan). Dessutom är det de personerna som allra ängsligast hakar på alla tänkbara trender eftersom de är livrädda för att inte passa in i sitt nya sammanhang.
För övrigt anser jag att det bästa några politiker i Stockholm någonsin har gjort är att dedikera bostadsförmedlingen till stockholmare. Tidigare kunde hela landet stå i vår bostadskö, med konsekvensen att den var längre än kön för att köpa en ljusblå Vaz i Vladivostok 1977.
Stockholm har iallafall en skärgård i motsats till Göteborg.
Hammarby sjöstad är för övrigt förbannat smutt. Segregerat och bra.
Jag respekterar stockholmsförakt men om jag ska vara helt ärlig läser jag hellre om stora bakar.
Lite galla i munhålan är alltid bra för den rätta underdogkänslan
Fred, jag raderar sällan kommentarer. Nynazister, LCD Soundsystemfans, alla är välkomna här. Grejen är att folk själva tydligen kan radera sina inlägg på något vis.
67 mil från Stockholm, det blir väl Umeå det?
Nej, Vilnius.
det här kändes lite mer som göteborg. sthlm överraskar alltid, det är aldrig samma sak. idag har jag sett två stycken som lipar mitt i stan. det finns alltid ett freak att vila ögonen på.
Ja, det är lustigt. Jag (stockholmare) trodde i alla år att "en cool bar" faktiskt var en bar där det hängde coola halvkändisar som man skulle nudda med axeln ibland utan att någonsin prata med en käft utom dem man själv kommit dit med. Genom mer sentida barrundor i bland annat London och Örnsköldsvik har jag insett att det finns delar av världen där man pratar även med nytt folk. Tog mig ett tag att komma in i, gör det fortfarande aldrig i Stockholm.
Hatar inflyttade mediamuppar från stugorna som går runt och klagar. Tjockhult är otroligt bra tycker jag.
Homestageade "annons-fixade" lyor, "SoFo" (jamenar HERREGUD!), osäkra södermalmsreklamare som desperat försöker "tvätta" dialekten, Vasastansbarnvagnar, Östermalmsstekersägg, ALLA smakar MC Snows armhåla.
Det FINNS bara Gärdet.
Don't fake the phunk on a nasty dunk, cracka'!
Vällingbysta fo life.
... för att inte tala om Middle of Folkungagatan, som naturligtvis förkortas mofo.
Inte Miffo?
Miffo går också bra.
Frank, Stockholms s.k. skärgård ser ut som Slottskogen på våren, d.v.s. en översvämmad park full med skräp. Det är Sveriges mest överskattade område. Dessutom finns det inga brännmaneter. Fjolligt.
Precis. Stockholms skärgård måste vara den enda där man inte ser vattnet för alla träden.
OK, Lilla torg saknar motsvarighet i Stockholm, och jag saknar fortfarande Möllan så att det gör ont. Men i övrigt vet jag faktiskt inte vad du pratar om.
Den enda folkgrupp som kan tävla med stockholmarna i egenkärlek är malmöborna. Det ska ni ha kredd för!
Det luktar väldigt illa nere i tunnelbanan också, det borde ha tagits upp.
Stockholm, stan där man inte pratar med varandra, förutom för att diskutera priset på bostadsrätter.
Hur ofantligt glad jag är att jag inte är kvar där...
Skicka en kommentar
<< Home