Ölexperter
Jag har egentligen inget emot öl. Om det är varmt är det en bra törstsläckare och om man är på lokal är det dessutom enkelt att beställa, eftersom det brukar räcka med att hålla upp valfritt finger för att bli serverad. Men för somliga människor är det här inte tillräckligt. De vill ha betydligt mer. Konstigare öl. Mörkbrun öl utan kolsyra och med bismak av gammal armhåla. De vill ha status och respekt, eftersom de är ölexperter.
Ofta har de börjat sin expertkarriär med att gå på någon teknisk högskola, där de arbetat sig igenom plastglas efter plastglas av Spendrups Export och på så vis lagt grunden till en begynnande alkoholism. När utbildningen väl är över och teknologgänget fortfarande med jämna mellanrum träffas för att dricka Sofiero ur blomvaser kan det dock börja kännas lite genant. Det är då det är dags att snabbt ikläda sig rollen av finsmakare för att skänka lite glans åt misären.
Egentligen skulle förstås ölexperten lika gärna kunna göra som Per Bill och maskera sin törst med vinprovning. Problemet är bara att vinprovning har en air av sofistikering kring sig, vilket ett grabbgäng av teknologer har lite svårt att uthärda i längden. Vi talar trots allt om personer som avfärdar Sideways som en ”jävla bögfilm” (vilket den möjligen också är men det hör inte riktigt hit). Ölprovning, och dess nära släkting whiskyprovning, är oändligt mycket mer fotboll. Öl är Tjeckien, whisky är Skottland och vin är Frankrike – det säger sig själv vilket land som är fjolligast av de där.
Ölprovningar föregår som regel i väldigt avslappnade sammanhang. Dresscoden är murarskjorta samt sandaler med tubsockor i och bakgrundsmusiken är by default något irländskt coverband. I stället för linnedukar pryds bordet av glasunderlägg med brittiska ordvitsar på. Ingen behöver känna sig utanför, utom möjligen någon enstaka Sidewaysbög. Det enda som är analt i de här sammanhangen är fixeringen vid ett stort utbud: de vägrar högljutt att sätta sin fot i barer som inte har minst 200 ölsorter på fat.
Trots det kan man lätt reta sig på de här farbröderna. Om de höll sig för sig själva vore det en sak, men de vill ha exponering i medierna också. De kräver att få vara bonnlurkar och besserwissrar på samma gång och vi ska dessutom respektera dem för det.
Donnie tycker att det hela har gått för långt. En vacker dag tar jag mig in på Akkurat strax innan öppning och droppar lite cyankalium i Boddingtonstunnorna. Det är ett löfte, från mig till er.
postat av D.D. @ 10:23
18 Comments:
okej, det borjar bli lite pinsamt att jag alltid kommenterar forst, men det ar for att jag gar in har vart tionde minut.
hur som helst, vad jag sa:
http://www.nojesguiden.se/krog/article.asp?aID=11609&txt=
Nästa vecka: "Mjödexperter: Donnie tar tempen på Medeltidsveckan".
jag vill ha tips av typen "snyggaste bloggerskorna": http://landofwhatever.blogspot.com/
sa man slipper leta. din plikt.
Bäste maxim, hur ska jag kunna veta? Det är Sigge Eklund som käkar pasta med bloggosfären, inte jag.
jag vet inte. jag slutar nu.
okej, freddan skriver ett dissigt inlägg, sidan hänger sig och felmeddelandet "this situation will be investigated by an engineer" dyker upp. jag. anar. en. konspiration.
Du glömmer bort de riktiga proffsen: journalisterna som, självpåtaget, dubblerar notisrandandet med titeln "ölexpert". Alla som jobbat kväll/natt på tidning har väl sett en rödsprängd dito lulla in och kommentera det man håller på med i ett andetag och därefter konstatera att Åbro 7,2 är "riktigt god".
Just så. Är man inget annat kan man åtminstone vara ölexpert. Statements som "den smakar knäck" är en nyckel till framgång i gamet.
Egentligen är jag nog bara avundsjuk. Tänk att kunna sitta småfull på jobbet, copy-pastea förra årets julölstest och sedan på tidig eftermiddag logga ut eftersom man måste åka på en illa maskerad mutresa till Prag.
Jag skulle kunna ge vad som helst för en stol där.
Jag med... efter att i många herrans år ha kört med "intersport-tubsockor-uppdragna-över-jensbenen"-looken tillsmmans med kökshanduksrutig skjorta och nikes pråligaste trainers känner jag mig mogen för en dos finkultur...
Jag gick en "whiskyskola" en gång på den där mässan ni vet och sedan dess ser jag mig som öl- och whiskyfinsmakare och trivs bra med det. Det allra bästa är att man kan vara det utan att någonsin ha druckit grejerna - det är mycket mer relaterat till att man äger en kartbok där Skottland finns med samt en prislista från bolaget. Det passar mig också utmärkt. Jag får huvudvärk lätt och grinar illa när det smakar för starkt.
Vilken jävla tur att vi inte har Boddingtons!!!!
Stene? Akkurat? Norrman? Nå, jag får väl rikta in mig på någon annan tunna i stället.
Donnie Donut... En kvasi-intellektuell nolla som antagligen blivit utsparkad från någon andra klassens högskola pga alkohol och drogproblem. Livnär sig säkert på att samla tomburkar och Sos-bidrag. Vars enda kvarvarande intresse är at sitta framför sin illa åtgångna AppleII i sin 3e handshyrda 15 m2 studentlägenhet och anklaga resten av mänskligheten för sina egna misslyckanden...
Har bara en sak att säga till dig: Skaffa ett liv!
Det där påhoppet var så oinspirerat att man nästan skulle kunna tro att jag skrivit det själv.
En stor fördel med öl är att det inte anses creddigt bland folk som tycker sig höra till en viss sorts skvallerfestare på Stureplan.
Klart man dricker öl då.
Fast å andra sidan sett är så mycket från Stureplan så helvetes utskrattat att det kanske snart är dags för dig att tala om att det är bra att gå dit.
Ha ha ha ha, man tackar ödmjukast Maxim!
*känner mig lite extra snygg*
Skicka en kommentar
<< Home