Kungen av strippklubben
De snuskigaste låttexterna, de ettrigaste beatsen och de största maskingevären – det är de estetiska grundvalarna för David Shayman eller Disco D som han kallar sig i popsammanhang. I lördags spelade han på klubben The Rumble i Malmö och där fick han dessutom äntligen en pratstund med sin dubbelgångare, Donnie Donut.
Disco ser ut som ghettots egen Woody Allen där han står längst fram och stirrar på Marit Bergman som sjunger över Emil Arvidsons dj-set. Spinkig kroppsbyggnad, burrig jude-afro, fyrkantiga glasögon och lätt kutryggig. Varje gång han öppnar munnen kommer det en dessutom en omisskänlig pust av ganjadoft.
På senare tid har han varit mer aktiv än någonsin och förutom egna mixskivor gjort produktioner åt såväl 50 Cent, A.Z. och Trick Daddy som åt Britneys make Kevin ”K-Fed” Federline, samt mer hobbybetonade projekt som framställningen av rockumentären ”DiscoDVD” om sitt eget liv.
Så hur går det för K-Feds singel (Popozao)?
– Den är faktiskt inte ute ännu, men vi ska spela in videon snart. En massa folk kommer såklart att såga den här låten därför att Kevin är den han är, men den kommer att sälja massor. Miljoner. Det garanterar jag. Och Kevin försöker aldrig vara någon annan än den han är, det respekterar jag. Han är en bra kompis.
Redan nu har dock Disco varit på videoinspelning i Brasilien med sin nya grupp Braza som förutom honom själv består av de brasilianska rapparna Aori och Mr Shock, som lär vara ”very famous” på hemmaplan. Disco klickar upp videon på laptopen och pekar på något som fladdrar förbi i bakgrunden.
– Där är jag!
Jag ser inget. Det är tydligt att det visuella fokuset i de här inspelningarna inte ligger på den spinkige juden utan på de välbyggda brasilianska rapparcelebriteterna.
Eftersom Disco D är huvudnamnet inom den snuskiga lilla Michigangenre som kallas ghettotech är jag nyfiken på vad han tycker om den konkurrerande Baltimore club-scenen. Tycker han att DJ Technics, Rod Lee och de andra är fjolliga med sina disco- och houseflörtar och texter som ibland kan handla om annat än kuk och fitta?
– Nej, det är cool. Men de där grabbarna i Baltimore behöver en riktig hit och jag skulle kunna ordna det åt dem. Allt som behövs kan vara rätt trumbreak. De behöver mig, dude.
De senaste månaderna har han tillbringat i Brasilien där hans fästmö bor (”det var typ 45 grader där när jag åkte, det är varmt, man”) och eftersom han är Disco har han inte bara latat sig på stranden i Natal utan också besökt klubbentreprenörer och crooks i mer ljusskygga områden. På laptopen klickar han upp bild efter bild där han själv poserar med skjutvapen, och det är inga sketna pistoler utan rejäla maskingevär.
– Se, det här är också i favelan!
Bildernas kontrast mellan Brasiliens starka solsken och de blänkande automatvapnen å ena sidan och Discos bleka och taniga armar å andra sidan är kraftig. Jag påpekar att de flesta svenskar har en uppfattning om favelorna och bailefunken som rätt våldsamma grejer, något som till stor del beror på en populär Södermalmskulturell rulle.
– Guds stad? Jovisst, bra film. Men stämningen på klubbarna där är faktiskt bra, det är bara en sån massa energi. Visst, jag känner ju folk också och har respekt där, men jag har faktiskt aldrig sett till några problem.
The Rumbles första kväll på nya målarfärgsluktande Inkonst ska klubben stänga redan klockan 02, vilket förbryllar Disco. Vi sitter i hans rymliga, eller snarare ödsliga, loge och klockan är strax tolv. Om en och en halv timme stänger baren och han har inte ens börjat spela.
– Varför stänger de så tidigt?
Vet inte, men när Diplo spelade här var det öppet till 3. Det beror nog på att Diplo är bättre än du.
– Huh?
Jag bara skojar, vet faktiskt inte vad det beror på.
– OK. Men det verkar vara en bra ljudanläggning här i alla fall. Bra bas, dude. Ja, nu måste jag nog gå och spela.
Han greppar laptopen och kliver upp på scenen för ett kort men intensivt set med mycket bailefunk. Men eftersom han är ghettotechens mest businessorienterade entreprenör hinner han förstås också med att hojta en hel del i mikrofonen och spela egna produktioner som Ski mask way (”this one is off The Massacre”) och Popozao (”Did you like that? Ha, you just danced to Kevin Federline!”).
10 Comments:
viktigaste musikjournalistiken jag last sedan "Why Baltimore Club is the new Dylan".
jag har mailat Disco David och forsokt anordna ett mote har i London. tar med mig en offergava i form av tre g skunk for att blidka ghetto tech-guden.
Bjuder du på röka blir han from som ett lamm.
nar han spann i London korde han en Twista-lat han producerat. den ska jag be om att fa pa CD-R.
Han ser kanske tanig ut, men skenet bedrar. se bara på eric bana, han ser ut som sån värsta svennish, men han dödade sju personer!
Han behöver nog inte döda folk personligen, han låter sina brasilianska thugs göra grovjobbet åt honom.
du borde ha sagt åt honom att ta sig i Brazan.
Lite skumt med judar i Brasilien. han kanske är där för att nita Mengles och Silvias polare.
för att dom ska hålla sig i mellanöstern! SHALOM!
varför är det skumt med judar i brasilien?
you just danced to the next kevin federline, SUCKAS!
det var klassy grejer, disco d i malmöt.
Skicka en kommentar
<< Home