I dag kastar jag, del 10
Det var ett tag sedan jag kastade en skiva, men det beror inte på att jag numera bara hämtar musik via Oink och inte heller på att det saknas skit i hyllorna. Kastningen i dag känns lite genant – det känns motigt att erkänna att jag ens äger plattan, men det gör jag ju. Jag skyller på tillfällig svaghet och en envis hypekör där för några år sedan, en kör som försökte lura i mig att skivan innehöll någon slags funk.
I dag kastar jag Franz Ferdinand: ”Franz Ferdinand”.
När det gäller obegriplig framgång kvalar Franz Ferdinand nästan in i samma liga som Robbie Williams. Jag kan förstå att folk vill tralla med till Nic & The Family eller Basshunter, men Franz Ferdinand? Det finns ju inga låtar där. Bara de där postpunkgitarrerna där strängarna per definition alltid slås an nedåt, aldrig uppåt, och lite lätt manierad sång. Sitter med omslaget framför mig nu och läser titlarna. ”Take me out” ringer förstås en klocka men sen är det stopp – väldigt låg hit/krona-kvot.
Strokes har fått välförtjänt skit för de skivor bandet givit ut efter ”Is this it?”, men Franz Ferdinand fick inte bara beröm för den här debutskivan utan också för den andra skivan härom året, den som heter något jag just nu inte kan dra mig till minnes. Jag antar att det beror på att FF redan räknas som ett klassiskt band, ett nutida Orange Juice, ett band som har carte blanche att ge ut vad skit som helst eftersom de ”står på den goda sidan” eller något sådant. För att de under sin uppväxt höll fortet med modkavajer bland träningsoverallerna i Glasgows frityrdoftande förorter. Det är verkligen förfärligt, det här.
11 Comments:
vilken skum papperskorg du har donnie boy.. mer en återvinningslåda? kastar du verkligen FF på allvar eller spar du den till andra tider, flydda minnen, söndagar i sängen?
tycker mer det ser ut som en hallmatta. fick du Franz med posten, inlindad i Svepet?
klart han slänger den på riktigt!
jag slängde den i samband med en flytt i somras, borde ha gjort det tidigare.
det jävligaste med just den skivan är att det hänt flera gånger att folk tagit ut den ur hyllan o börjat snacka om det. som om man skulle ha en aning om vad det är för skiva överhuvudtaget. som sagt; man kommer inte ens ihåg den.
Vilka örte tjackar Donnie på Plantagen?
Varför slänga? Lämna in den på en skivbutik för begangat eller skänk bort den på blocket.
är du dum i huvet? usel musik ska gå förlorad för alltid.
Varför har du ingen "ej reklam"-skylt? Gillar du att sätta och bläddra i "svepet"?
Känner du till begreppet "ingen reklam tack!"?
"När det gäller obegriplig framgång kvalar Franz Ferdinand nästan in i samma liga som Robbie Williams."
HMPF!
Den konstigaste hyllningen av Franz Fredrikzon, eller vad de nu hette, stod nog ändå Per Bjurman för i sin recension av deras debutplatta. Han tyckte att det påminde om Jonathan Richman. Det var tre år sen jag läste den recensionen och jag fattar fortfarande inte vad det lilla tjocktrollet menade.
VAD SÄGER DU OM ROBBIE WILLIAMS, MÄNNISKA?!
Alltså. obegripliga framgångar. Du kan inte mena allvar.
Som min estetgothpolare sa till mig en gång när vi satt på mitt rum och lyssnade på Creedence:
"Alltså, det här rockar ju inte min värld, men jag definierar det klart som bra musik. Man fattar det."
Skicka en kommentar
<< Home