Nu odlar jag hästsvans
Indieskiten har varit död bra länge, men eftersom svenskar tenderar att vara ganska långsamma finns det gott om tweenies där ute som inte insett läget. Trots att jag svurit avhållsamhet tvingades jag häromdagen ännu en gång bevittna en indiespelning. Allt var som vanligt – medvetet otajt, svajig falsksång, ”udda” sättning med fiol, melodica och xylofon – fruktansvärt. Men just som jag satt där, en fånge i indiehelvetet, och drömde mig bort hörde jag en röst i bakhuvudet. Det var Billy Cobhams röst och han viskade till mig: f-u-s-i-o-n.
Och nu sitter jag här och laddar ner fyra album med Weather Report.
När man behöver skölja indieinkompetensen ur öronen finns det ett antal genrer att välja mellan. Symf/prog – det är för pompöst, för mycket drakar och demoner och för många sviter. Musiken lyckas liksom aldrig infria de löften inramningen ger. Softrock – bra, men var är beatsen? Ekvilibristisk metal – har sin perversa charm men genren börjar och slutar på något sätt med Steve Vai och hans sjusträngade Ibanez eftersom jag inte vågar köpa några Yngwie-skivor.
Återstår så fusion. Snärtig, hyperaktiv fusion med ystert galopperande trummor, duellerande gitarrer utan dist och saxofon som fått kontrollerat frispel. Fusion avfärdas i regel som hästsvansmusik eller musikskolefunk och det är helt i sin ordning eftersom det är sant. Även om Billy Cobham enligt mig ser rätt kylig ut med klart negroida drag och tonade solglasögon är fusion inte en stylish genre på det sättet. I stället handlar det här om att omfamna och sluta fred med hästsvansarna och musikskolebakgrunden. Jag förlorade svendomen till en skolad cellist, hur kan jag annat än respektera det?
Tyvärr har jag inte hunnit tränga särskilt djupt in i fusionens värld än men jag känner intensivt att det är min grej. Jag har Spyro Gyra, Cobham, Weather Report, Fattburger och Al DiMeola i nedladdningskön. Det borde ni också ha. This is fo' my ni99az.
Weather Report: ”Teen town”
postat av D.D. @ 11:53
26 Comments:
Weather Report -> friformsjazz (ex. John Zorn) -> Zappa -> Stravinsky
bara sa du vet varsch du ar pa vag.
Zappa försökte sig på humor i musiken och det funkar aldrig. Weather Report däremot är mer som ett drogfritt Funkadelic.
Jag har situationen under kontroll.
"Teen Town", hohoho! Mossigaste jag hört på länge, men en skön liten schlager-tatataa på slutet.
Min bevittnelse av Yngwie i Solnahallen -88 eller liknande förde med sig en, av huvudpersonen i egen hög person, utkastad LP-skiva hem. Jag ska leta upp den och skicka över. Tror du skulle göra dig bättre i pudel och spandex.
Jag var också på konsert i Solnahallen -88. Såg Iggy Pop. Yngwie var nog bättre.
donnie: mnja, Zappa var mer an bara tossiga titlar och tokroliga pasticher. lyssna till exempel pa hans samarbeten med London Symphony Orchestra.
gillar du Weather Report med Jaco Pastorius sa gillar du hans andra projekt Word of Mouth. och gillar du Jaco Pastorius satt att spela bas sa gillar du Bachs fugor.
pa tal om fusionsjazz: T.I:s album har lackt, men det vet du kanske redan.
Jag gillar i alla fall Ludacris "Word of mouf". Och Bach har jag varit nere med ända sedan jag harvade "Das wohltemperierte klavier" med min lomhörde pianolärare.
Ptja, kommer inte dröja länge innan indiekonnässörerna gör en arkeologisk insats på Weather Reports utgivning, upptäcker godbitarna och annekterar namnet. Alice Coltrane och Robert Wyatt är ju redan där. Så smid medans järnet är varmt.
Att gilla Weather Report är inte samma sak som att lyssna på musik. Lyssna på musik, det är att gå på konsert och inte veta vad trummisen heter. Gillar man Weather Report gillar man att ha koll. Jag har den kollen åt er.
Fattburger är ett väldigt saftigt bandnamn.
kille på bilden skulle behöva en kippa att skyla flintglansen med.
Som vanligt tror jag inte att det är skev- och slappheten som sätter indieprägel på indiemusiken. Utan då snarare förhållningssättet till musik. När folkhögskolefunkaren analyserar International Feel så är det INTERNATIONAL FEEL I ÅTTONDELAR, medan sunkindieräven mest gillar Todds nasala sång och kompromisslöshet.
Annars är dagens kille Randy Jackson från American Idol. Om jag skulle arrangera grillfest med en kille på denna planet så skulle det förmodligen vara Randy. Han har ALLT. Påkostade tänder, dyr klocka, länk, klorerat ebonics-utal och synbara Botox-nålstick. Dessutom verkar han ha ett hjärta av guld. Randy är Mannen.
Weather Report. Inte ens det hippaste är hippt nog.
Om man:
1. har sett indie-inkompetensen gå från att ha varit ett åtminstone på ytan radikalt alternativ, som på sent 80-tal, till att bli kommersiellt lönsam norm på tidigt 90-tal.
2. nu tvingas se ständigt nya generationer i slitna Converse kasta bort värdefull musikskoleutbildning genom att spela ostämd fiol med felvänd stråke. Är det då inte naturligt att man börjar sakna kompetensen?
Folk som kan måla ska måla, de som kan skriva bör skriva och detsamma gäller musik. Bristande talang har varit en USP i femton år. Det får vara nog nu.
det kanske är dags för Utbildningsradion att hålla en rejäl kurs i Fusion. De kan bjuda in den där blinda keyboardliraren.
Själv håller jag mig på DN:s Ulrika Bys linje. Hon pratar om visserligen om vården, men jag tycker gott det går att applicera på andra områden. Konstnärligt utövande som konstnärligt utövande. Är du violinist, men det behövs trombonister, jamen så då får du väl köra det istället. Tillgång och efterfrågan.
Jag håller med den gode Donnie i allt det han säger. Samtidigt är det väl så att hantverket och kompetensen inom musikvärlden har mer acceptans nu än det har haft på länge.
Jag ser det mer såhär: om du är violinist men det behövs trombonister, då får du ta städjobb istället.
Det blir en krullig hästsvans det.
Själv kör jag gubb-racet all-out...ligg inte och blinka i schnik-filen Donny, kör på Ambient, Brian Eno, Buddha och annat...
Sitter med delfinljud på jobbet liksom., obehaglgt undrar ni? Japp, jävligt!
Som londongatukonstnären Banksy uttryckte saken:
"All artists are willing to suffer for their work. But why are so few prepared to learn to draw?"
Okej, jag ska sluta försöka vara ironisk. Funkar aldrig. Tycker verkligen att man ska hålla sig till det man är bra på. Violinister till violiner och infektionsläkare till infektioner. Och man kanske dessutom ska ha lite mer självkritik. Ibland. Någon gång ska jag själv lyssna på det rådet.
är det journal of european public policys hästsvans på bilden?
snigelmailar dig ett ex av min nya cd-r "introduction to a novel never written" first thing imorgon. du kommer fa uppleva mig hamra pa leksakssyntar med djurljud, yla i mikrofonen och spela pa en xylofon med pinnen i munnen. lo-fi as fuck. /david
Mycket bra citat där, Alex. Banksy har fattat.
Pat Metheny kan säkert vara en man för mig, trots frissan. Bara det inte är för mycket reverb och Daniel Lanois-produktion. Jag avlägger rapport senare.
Skicka en kommentar
<< Home