Stolpe ut och glaset är halvtomt
Vi som föddes under första halvan av 1970-talet kommer inom kort att vara en mycket liten skara. Den hypotesen bygger på att vi under de närmaste åren kommer att ta livet av oss i en omfattning som till och med får suicidfrekvensen efter Goethes release av ”Den unge Werthers lidanden” att blekna.
Men Donnie, du lever ju fortfarande? kanske någon invänder. Visst, men fråga igen om ett par år så kanske jag inte kan svara. Oddsen är goda att ord som ”bitterhet” och ”fistad i röven” kommer att förekomma flitigt i mitt avskedsbrev. Det här är bara några anledningar:
Karriär
Den sista generation som genomgick gymnasieskolan medan den fortfarande var svår, tråkig och hade betyg med siffror. Man kunde inte välja en massa fria ämnen eller ligga hemma och sova med motiveringen att man ”går individuellt program” heller. Tacken för det var att debutera på arbetsmarknaden under 90-talskrisen, när enda chansen att få jobb var att ha en farsa som ägde ett företag.
Nöjen
Först köpte man vinylskivor för alla sina pengar. Sedan kom cd-skivorna och tog 15-20 procent av ens disponibla inkomster under ett antal år. Nu, med hundratusentals kronor nedplöjda i cd, dvd och liknande är även de optiska medierna färdiga för sophögen eftersom ingen längre kommer att tillverka apparater man kan spela dem på. Jag övervägde faktiskt att gå på den där piratdemonstrationen i helgen, bara för att få chansen att nita några av de där bortskämda skitungarna som haft lyxen att bli kulturkonsumenter i en tid när allt är gratis.
Sex
Ni vet själva: först fick man inte till det för att man var tonåring under puritanismens och aidsskräckens tid. Och nu, när ungdomarna fortbildat sig med TV1000 sedan barnsben och är nere med gruppsex, får man inte till det eftersom man varit dum nog att lägga sina blygsamma inkomster (se punkten ”karriär”) på skräp som skivor, böcker och film (se punkten ”nöjen”) i stället för på plastikkirurgi, silikon och implantat.
Hälsa
Den sista generation som tvingades genomgå puberteten utan SSRI-preparat.
postat av D.D. @ 09:39
13 Comments:
hear, hear. alla de kamrater jag har kvar från grundskolan (de som fortfarande lever) har för vana att gå runt med en cyanidkapsel bekvämt inkilad mellan två kindtänder. man vet aldrig när lusten kommer över en.
Ja. Vafan. Jag skulle ta livet av mig för mindre.
måndagsblues?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bitterheten är det enda dom inte kan ta från en.
nu när jag får höra nåt annat är jag inte så bitter över att jag är åttiotalist ändå. vi hade som sagt, all kultur gratis på internet, sen vi började lära oss hur man sätter igång datorn. och snusket har alltid varit vardagsmat. hur var porren när du var liten?
Allt det här digitalrunkandet får en å andra sidan att ibland längta tillbaks till vintage-porr såsom magasin och lågkvalitativa vhs-kasetter märkta med "hellraiser 2" för att morsan inte skulle få för sig att titta. Sådant bör väl nästan klassas som rena lyxen i dagens samhälle där man redan som 12-åring fyllt hela sin kvot av perversioner. Att man blir ett sådant jävla porrskadat äckel får nog klassas som nackdelen med att vara 80-talist. Iaf om man är singel. Och kille.
well, jag behöver dig i etern så vänligast fixa en spökskrivare innan du drar åt snaran. eller du är kanske mer för tabletter?
så mycket the story of my life att jag måste ta ett extra andetag...puhh.
jävla oss eller jävla dom?
Jävla dom, förstås.
Låter som du föddes fel period, antar att det knappt fanns några gigantiska bakar på den tiden heller?
Jaja, du har ju lyckats skaffa dig en karriär inom "media" i alla fall, din smyg-80-talist, tänk på oss andra som fastnat till midjan i offentliganställdsträsket. Två barn och en radhustomt på det och man kunde lika gärna vara född på 40-talet.
Hahaha! "Oddsen är goda att ord som ”bitterhet” och ”fistad i röven” kommer att förekomma flitigt i mitt avskedsbrev."
Den där meningen gjorde min dag. Mycket väl formulerat. :)
Skicka en kommentar
<< Home