Klipp er och skaffa er en blogg
Paris, ja. Den här senaste vistelsen präglades en del av endagsarrangemanget Fête de la Musique, ett slags musikalisk vattenfestival som förutom ett par trivsamma inslag som Sergent Garcia och Cesaria Evora främst tycktes bestå av orakade rocktrubadurer som harvade Pixies-covers i varje gathörn. Jag svär, på en promenad om cirka 500 meter lyckades jag pricka in såväl ”Where is my mind” som ”Cactus” och ”Here comes your man” från olika orkestrar med varierande fransk accent. Pixies är det nygamla Creedence.
I övrigt? Dyrt, oförskämt och trés gay förstås. Se själva:
.
postat av D.D. @ 12:09
9 Comments:
Men "Les Inrockuptibles" är ett bra tidningsnamn.
Ja, Pixies är ett irriterande överskattat jävla skitband men dina kunskaper om deras låtar är oroväckande, dock inte förvånande: Under crunkfernissan blekvit mager indiepojke.
Je t'envoi milles bisous och njut av pastisen.
åh skönt! jag har alltid hävdat att da vincikoden är jävligt gay. köpte du den?
jag försökte ringa dig hela jävla dagen!
Vi hade högläsning ur klitty och da vinci kådisen tidigare idag. Vi kom inte så långt men den verkar lovande.
Haha, redan när jag var i Nice sommaren -95 så spelades det Pixies-covers överallt av trubadurer och gatumusikanter på krogar och i gathörn.
I repetoaren brukade dock även annan amerikansk alternativrock som Dinosaur Jr, Pavement och Nirvana ingå.
Det är onekligen nåt franskt det där.
/g
Är The Gay Vinci Code lika bra som The Da Vinci Load?
Sergent Garcia rular.
Det måste ha börjat med
"i am un chien andalucia,
i an un chien andalucia"
och det ena gav det andra
Skicka en kommentar
<< Home