Bakom rubrikerna: så bloggar Donnie
Jag tänkte passa på att berätta lite om hur jag arbetar. Hur kommer egentligen en bloggtext till? Många, i alla fall någon, har ställt frågan. Och jag kan börja med att berätta hur det inte går till, genom en liten jämförelse med superbloggaren Sigge Eklund.
Sigge vaknar av koltrastens sång vid sextiden på morgonen, pussar frun och barnen godmorgon och joggar ett varv runt Långholmen. Sedan sätter han sig tillsammans med en flaska Guarana vid datorn, nykter, fräsch och koncentrerad, och skriver ännu en massiv postning som bara osar av kommande Augustpriser. Måndag till söndag – Sigge levererar.
Så går det inte riktigt till för min del. Till att börja med kan jag inte skriva nykter. Jag har försökt, men i nyktert tillstånd är jag fruktansvärt oengagerad, liknöjd och tråkig vilket innebär att alstren inte blir bättre än så här. Jag behöver någonstans i trakterna av tre–fyra pints, eller en flaska vin, för att kunna få ihop något som kan börja leva upp till de höga krav på insikt och sur mage varumärket Kinky Afro ställer.
Det här är förstås ganska krävande – jag skulle egentligen behöva vara full fem gånger i veckan. Men jag har rationaliserat produktionen och genom att skriva flera postningar vid samma tillfälle räcker det med två till tre fyllor i veckan.
Min enda slutfråga till er är egentligen vart jag ska skicka krognotorna: är ni, kära läsare, beredda att bjuda? Nej, jag tänkte väl det.
postat av D.D. @ 11:17
12 Comments:
Jag tror att Kinky Afro har potential att bli en riktig August-snyftare när Donnie bloggar direkt från Nämndemansgården. Typ: ”Hej alla mina vänner. Förlåt att jag svikit er i perioder. Det var inte jag. Det var spriten. Idag spelade jag canasta med Sven-Erik Magnusson. Efter det gick jag en rofylld promenad med Gudrun Schyman. Vi pratade om trädgårdsskötsel och Österlen.”
handen på hjärtat, du är väl inte vrång för att sigge inte lagt till dig under "nyförälskad i"-rubriken? det borde han visserligen, men...
Fyllebloggande är ju alltid det mest begåvade. Myten om att myten om den självdestruktive kreative inte är sann är förstås inte sann. Så to spik.
Hemligheten är att läsa igenom fylleskribblet morgonen efter. Ibland kan man få fimpa några onödigt snyftiga eller skrytiga passager men i regel är det OK.
Jag är lite fascinerad av Sigge, det är allt.
Om jag inte missminner mig är du fortfarande skyldig mig pengar för Calles bar mitzva-present. Annars skulle jag gärna bjuda!
hela sigges arbetsdag går åt till att blogga oavbrutet. finns det nån som orkar läsa så här mycket text på internet?
http://sigge.squarespace.com/sigges-blogg/2006/6/12/bilder-och-miljer-som-stndigt-terkommer-i-drmmar-och-dagdrmmar.html
Blev besviken när jag läst klart och insåg att du inte var berusad vid lunchtid varje dag i veckan som jag först trodde.
Fint tangentbord, sånt vill jag också ha.
Nej, men tack för tipset.
Eftersom jag inte har någon dator så har jag aldrig provat att fylleblogga. Jag tror att jag skulle bli osammanhängande och påfrestande. Hur som helst så lovar jag dig ett par öl om du befinner dig i 08-området samtidigt som jag befinner mig på rätt sida personlig konkurs.
Donnie Sweetie, jag bjussar på avslagen öl på Möllan när du vill bara du fortsätter blogga!
Notorna måste väl åtminstone vara avdragsgilla?
Det är inte speciellt svårt att skriva lika mycket som Sigge. Det är väl bara att mala på om förnimmelser hit och dit, av att man plötsligt slås av det och det.. Hur enkelt som helst!
/
Da Pro
Skicka en kommentar
<< Home