En råttfälla åt Danger Mouse
För några år sedan pratade många om DM + Jemini och deras skiva ”Ghetto pop life”. Själv fick jag alltid dåligt samvete av snacket om skivans storhet eftersom jag aldrig lyckades höra den till slut i vaket tillstånd. Det var likadant varje gång – på med cd-spelaren, någon minuts koncentration, och så fastnade jag i någon annan aktivitet som att spontanbläddra i direktreklamen eller försöka gissa valören på mynten i byxfickan genom att känna på dem. Plötsligt hade en halvtimme passerat och ”Ghetto pop life” malde på utan min närvaro.
Så småningom insåg jag att det inte var mig det var fel på, utan musiken. Det var Danger Mouse som låg bakom produktionen och vid det här laget vet jag att han är hissmusikens mästare. Killen som inte kunde låta de sömniga artdirector-beatsen vila i frid, utan nödvändigtvis måste gräva upp dem igen och igen. Och han gör det dessutom till mångas förtjusning, vilket bevisar att efterfrågan på triphopig ryggsäcksmuzak är konstant.
Efter den debuten fick han blodad tand och mashade Beatles och Jay-Z på ”The grey album”, vilket som bekant blev en s k kultursidessnackis och ledde till att killen blev föremål för allvarsamma kulturkrönikor av Ola Larsmo på DN. Alla ingredienser fanns där: mashup-fenomenet, gratis nedladdning, upphovsrättstjafs. I all uppståndelse blandade folk ihop korten och trodde att skivan var bra också, men det var den ju inte. Den var bara en imponerande osvängig kökkenmödding av dåliga idéer. 100% noggrant avsexualiserad reklambyrå, 0% glädje för en aktiv lyssnare. Klart han var tvungen att ge bort skiten gratis.
Efter det: Danger Doom-skivan ihop med MF Doom. Bra rappare förstås, men samma oengagerande beats. Det enda riktigt bra Danger Muzak någonsin varit inblandad i är nog Gorillaz ”Demon days”. Han gör visserligen sitt bästa för att söva lyssnaren där också, men att det trots allt fungerar beror på Damons låtskrivande som håller en skaplig lägstanivå.
Danger Mouse allra senaste gisslantagande har drabbat stackars Cee-Lo. En älskvärd tjockis som tidigare har gjort två bra soloskivor med hjälp av Organized Noize, men dem vill ingen höra talas om nu när han hänger med musjäveln. Folk hyllar, som vanligt. Själv tänker jag vänta med att köpa ”St. Elsewhere” tills den släpps i à cappella-version.
PS: Numera kan man också gotta sig åt Kinky afro via en RSS-läsare. Genialt, jag vet.
postat av D.D. @ 12:17
18 Comments:
Topp 3 Gnarls-sågningar:
1. Byron Crawfords
2. noz på Cocaine Blunts
3. Den här.
Dodo, ditt bildmaterial är en typisk stylad reklambild: "Nej, då våra råttfällor smashar inte råttorna till skit, ingen hjärnstubstans att torka bort från golvet".
Och den lille rackaren verkar ju hur tillfreds som helst med livet.
More gore, less chill.
Vad hände med tisdagens blogg?
@ marky
Har fångat ett antal råttor i råttfällor och jag har inga traumatiska minnen av att råttors hjärnsubstans skulle ha sprutat hit och dit.
Hur ser dina råttfällor ut? Slägga?
Jag kan bara instämma Donnie. Goesta spelar den ena märkliga Enyapastischen (Crazy) efter den andra (kan inte namnet på fler låtar) och jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt trist. Jag gillade iofs The Grey album lite, och jag gillar inte Cee-Lo på hans soloskivor heller men annars är vi överens. Hur överens är vi egentligen?
vad. jag. hela. tiden. sagt.
Enya? Jag trodde det var Moby?
potejto/potato
Ola Larsmo. Vilken kille det är. Fast jag håller inte med om Gnarls Barkley, den är bra.
Ängsligare än reklamare som gillar Gnarls Barkley för att de är rätt:
Ännu ängsligare killar med sneakers och creddig refernsram som dissar Gnarls Barkley för att ängsliga reklamare gillar dem.
/kuken
Kuken: Allra ängsligast: Killar med sneakers och kreddig referensram som slumpvis väljer ut banal skit att hylla för att inte verka vara en klyscha. Hush puppy!
Ängslig credd kille 427 säger: Word Tha f-up! bra där Donnie! lika tråkigt som Pelican City, tidiga D.M beats som sömnig tidig morron Ninja Tune haschx psykosis. nu väntar jag bara på Dabryes Two/Three. Skrämande bra Electrohop/elvatormuzak!
Jag föredrar soloskivorna, vilket jag tjatat en del om, men tycker ändå att Gnarls Barkley har en del förbannat bra låtar. Det kan liksom inte bli dåligt med Cee-Lo.
Blir dock rätt ledsen om inte nästa Cee-Lo skiva är en soloskiva. Tills dess kan man alltid lyssna på Goodie Mobs "Beautiful Skin" på repeat.
Alltså, det känns som att det snart är dags för dig att prisa Carola. Du vill ju vara så jävla mot strömmen. Det är nog jobbigt för dig att alltid tala tvärtomspråket, men jag antar att du tycker att det är värt det.
Du Pijo, jag håller precis på och förbereder en postning om att Enya inte är så dålig trots allt.
I övrigt snackar du bara strunt. I kväll har jag fått en roundkick på näsan (wow - första gången! och ont gjorde det) och bortsett från det är jag faktiskt mycket emot kärnkraft. Det kan vi fundera över.
Hellre freshly baked nejtillallt-donniemunk med hål i - Än små söta kanelhjärtan, drömmar och hallongrottor.
Enya har varit Irlands potatis sedan "Anywhere is". plus att hon har något av en Isabella Rosselinisk bootypotential.
Jag orkade inte läsa texten men jag tycker det var synd att musen inte ens hann smaka på osten.
Skicka en kommentar
<< Home