Ned med ölhävarelectron
En gång i tiden var indieklubben en indieklubb, med Stone Roses och randiga t-shirts. Sen blev indieklubben en tillflyktsort för skäggiga grabbar med akustisk gitarr och nu, sedan något år tillbaka, har den annekterats av ölhävarelectron.
Ölhävarelectron har vissa kopplingar till vanlig electro, alltså gammal techig hiphop som ”Planet rock”, Mantronix, Egyptian Lover och sådant. Den har också en del gemensamma beröringspunkter med gammal dansant syntpop och syntrock som New Order och Pet Shop Boys, och med modern house och techno. Det som skiljer ut ölhävarelectron är att den är mer ölhävig än någon annan musik som går att skapa på elektronisk väg, och det är förstås också det som är nyckeln till dess succé hos proffsalkisarna på indieklubbarna. Inget sätter sån snurr på försäljningen av plastmuggsöl som Mylo.
Mylo, ja. Tillsammans med Tiga och Vitalic är han en av scenens mest kända företrädare utåt och bara att se hans namn så här i skrift får mig nästan att vilja ta fram glowsticksen och skriva ”INDIERAVE” i luften. En annan företrädare för scenen är Tocadisco, som nyligen spelade på en Berlinklubb jag besökte. Det var nog den grabbigaste tillställning jag varit på sedan mönstringen – trehundra ölstinna tyskar i plaskvåta t-tröjor som knuffades, ramlade över varandra, vevade med knytnävarna i luften och utstötte ölhävarelectrons universella parningsläte, "wöööööhhh!". Ingen skugga ska falla över Tocadisco som bara gjorde sitt jobb. Musiken i sig var det inte heller något fel på. Det är just kombinationen av ölhävarelectro, billig alkohol och hormonstinna electrohannar under parningssäsong som är farlig.
Vill man höra lite fräsch ölhävarelectro i riksradion rekommenderar jag att man rattar in P3 Pop, som brukar klämma in en hel del av den varan mellan blocken av alibi-arty grejer som Ariel Pink och Television Personalities. Programledaren Hanna Fahl känner sin publik och har personlig erfarenhet av hur utvecklingskurvan för hennes folkslag brukar se ut: när indiefan blir gammal blir han ölhävarreligiös.
postat av D.D. @ 10:20
25 Comments:
Hur kan du skriva om elektro när mannen på bilden helt uppenbart har en fysikoverall på sig?
vad det har egentligen handlar om ar valet av droger: ingen musik blir battre av att sattas i en olhavande kontext. dansmusik mar bast nar dess publik sprutar serotonin ur oronen.
det är ju dana på bilden. fysikoverall? nej. skidjacksindie? ja.
Är det inte Terry "jag svär att hon sa att hon var 15" Eriksson i bakgrunden? Jodå, visst är det det.
eller, jag ändrar mig ev till gustav gelin. well, ngn av rödtopparna är det iaf.
p3 pop spelar this is our music-musik och ölhävarelectro, bra att jag äntligen fått namn på det.
Men Donnie - Indierave svänger sig väl inte med Tiga och Vitalic? Jag har bara besökt stället en gång visserligen. Jag tycker det låter mer som att du beskriver Marie Laveau. Rätta!
/Goesta
Visserligen bor jag numera i Malmö och måste främst gå på andrahandskällor, men Marie Laveau verkar lite bättre. Indierave däremot, det vet jag precis hur det är utan att ha besökt det: plastmuggsöl, Mylo, Terry och passiv-aggressiva pandor med glowsticks. Nuke 'em all.
Nja, det låter mest som bitterhet över att du är för gammal för att ligga i samband med tex indierave.
Du förväxlar bitterhet med stolthet.
Jag får oftare sex nu, än på den tiden jag indieravade - för snart 15 år sedan (Stone Roses! Randiga tröjor! Homoerotik!).
Att förknippa pre-25 åren med sex är givetvis helt felaktigt. Det är när man skaffar kreditkort och Bruce Willis-frippa som man får nuppa på allvar.
Sämst sex har man givetvis med en livskrisande, 19-åring med nyutskriven Desolette-karta i näven och alldeles för mycket Elastica i skivsamlingen. Då är det nästan bättre att ta fram några gamla avsnitt av Twin Peaks och en toarulle. Fast detta är givetvis common knowledge nu för tiden.
Kvinnor är annars lite som en riktigt bra entrecote; det bästa köttet kommer från en kviga som kalvat två gånger.
Marie Laveau ÄR bättre. Men vad gäller Tiga och Vitalic är de definitivt mer spelade där än på Indierave som mer ravar med Broder Daniel och Marit "Rave" Bergman, uppblandat med Mylo förvisso.
det ar egentligen bud pa anal palspetsning om man forsoker associera rave med indiepop. det ar lite som att para crunk med twee, dvs kriminellt.
90-talets ölhävarelectro kommer jag ihåg, den kallades big beat.
Jo, men det känns ändå lite unket. Att klanka ner på ett fenomen man är för gammal för och inte har en susning om är ganska klassiskt.
Du menar att jag är för gammal för att förstå Terrys musikaliska vision? Någonting i logiken haltar där.
Snarare är jag fortfarande för ung för att fullt ut uppskatta indieravens förtjänster, men den mognaden räknar jag med att ha uppnått ungefär samtidigt som jag börjar åka på Modernista-sponsrade Thailandsresor.
vore det förtal att rent ut säga att Terry Ericsson är pedofil? idel insinuationer!
Insinuationer är den intelligentes bekräftelser.
Donnie kunde kanske skriva det stora avslöjande Terry-repet?
Jag har hört talas om en incident med en färgkopiator på Modernista. Och så har jag hört att Thomas Rusiak knarkar. Men vad vet jag.
Jag knarkar i alla fall, det har stått i en nättidning.
När vi nu är inne på knarkande popstjärnor, så kan jag meddela att jag misstänker att flera sk rappare brukar knarka hash. Någon borde ta tag i det där. Iallafall stoppa deras konserter i Sverige.
Ibland funderar jag på att fria lite till Nick Shay. Män som jämför sex och entrecôte ska man samla på. Även om pratet om förlösta kvigor förvirrade lite.
1. Det är varken jag eller Dana på bilden, det är jag 95% säker på. Terry skymtas däremot i bakgrunden ja...
2. Är inte det här att slå in öppna dörrar som redan blivit insparkade i typ tre år nu?
Folk har ju klagat på indie-electron sen innan den ens dök upp.
Och vad är nytt under solen egentligen? Minns bara Big Beats-vågen för tio år sen. DÄR kan vi snacka ölhävar-musik!
BLOCK ROCKING BEATS! Exakt alla som på något sätt höll på med eller lyssnade på Big Beats var ju gamla indiekids.
/g
Skicka en kommentar
<< Home