<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d9990934\x26blogName\x3dKinky+afro\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dBLACK\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://kinky-afro.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://kinky-afro.blogspot.com/\x26vt\x3d-3285602111113824810', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe", messageHandlersFilter: gapi.iframes.CROSS_ORIGIN_IFRAMES_FILTER, messageHandlers: { 'blogger-ping': function() {} } }); } }); </script>

2006-04-12

I dag kastar jag, del 7


Det är dags att öka takten i kastandet och i dag blir det alltså en dubbelslängning. Temat är kristna vita män med usel självdisciplin och uppenbar okänsla för stil. Män som till synes på fullt allvar sjunger kärlekssånger om whisky och som trots ett skriande behov vägrar att använda löständer på skivomslagen, förmodligen eftersom de tycker att sådan utseendefixering vore fjollig – de har en del att lära.

Jag talar om Shane MacGowan och Shaun Ryder, och skivorna som åker ut är The Pogues: ”If I should fall from grace with God” och Black Grape: ”It's great when you're straight... yeah!”.

Den förstnämnda skivan hälsades som ett mästerverk på sent 80-tal och bestod som ni säkert redan vet av folkinfluerad trallpunk med massor av spritromantik. Med andra ord precis samma ingredienser som till exempel Dropkick Murphys och Flogging Mollys använder sig av i dag när de hetsar sin festivalpublik till att bröla, poga med bar överkropp och kräkas på sina Dr Martens.

Black Grape-skivan mottogs också som ett mästerverk, men nu var tidpunkten i stället tidigt 90-tal och den gamla vanliga Lord Calvert-fyllan var om inte utbytt så åtminstone kompletterad med någon enstaka tablett. Trots det finns det likheter mellan skivorna: båda har fantastiskt usla sångare och låtar som kräver ganska svår berusning för att överhuvudtaget passera. Och innan någon hinner fråga: jo, jag är duktigt trött på ”Fairytale of New York” också. Vilket förstås inte kommer att hindra Bjurman från att även i år skriva en decemberkrönika om hur han sitter på nån bögbar i New York och lyssnar på den med tindrande öron.

Sensmoral? Kristna vita män klarar inte av alkohol. Enligt forskarna lär det vara något enzym de saknar i kroppen.

13 Comments:

At 4/12/2006 11:26:00 fm, Anonymous Anonym said...

Dodo,

blev det för mycket rom ur fjollmuggen igår?

Inte ett av dina starkaste alster.

Tillbaka till Adler-skrivmaskinen, hopp-hopp.

 
At 4/12/2006 11:41:00 fm, Blogger D.D. said...

Rom? Som framgår av bilden dricker jag mest Pommac.

 
At 4/12/2006 12:31:00 em, Anonymous Anonym said...

jag har nagon sorts idoliserad bild av Proclaimers som nykterister, och det ar darfor dom ar bra.

 
At 4/12/2006 12:52:00 em, Anonymous Anonym said...

Så knark går bra men inte sprit. Dubbelmoral!

 
At 4/12/2006 01:21:00 em, Anonymous Anonym said...

Jag vill att Nick Shay ska gästblogga om Salong K!

 
At 4/12/2006 01:23:00 em, Anonymous Anonym said...

jag är nog ändå mindre skakad av det faktum att donnies kökslister är ljust rosa/aprikos än att han någonsin haft den dåliga smaken att vilja äga "if i should fall from grace with god". att denna ändå inte redan slängts för dryga tio år sedan tolkar jag som ett tecken på dålig självaktning. ryck upp dig i paltorna don-don, du är ju sveriges näst färskaste mediedarling, inte ska du stå där och torrhulka.

 
At 4/12/2006 01:45:00 em, Blogger D.D. said...

Salong K, vad är dealen med dem egentligen? En tantblogg som kallar sig "nättidning" och recenseras i P1.

Från och med nu är Kinky Afro ett "elektroniskt livsstilsmagasin" och inget annat.

 
At 4/12/2006 01:48:00 em, Blogger D.D. said...

En rolig grej förresten: går man in på salong K:s första sida nu tror man att man hamnat hos Gycklargruppen. Schysst.

 
At 4/12/2006 02:17:00 em, Blogger dan s. said...

Om man gör en I feel lucky sökning på Salong K kommer man till en estnisk frisersalong

 
At 4/12/2006 03:28:00 em, Anonymous Anonym said...

Åsa Mattsson är en förebild för mig. Att säga att jag gillar Åsa är en underdrift. Givetvis har jag följt utvecklingen av Salong K en längre tid. Tyvärr har jag varit fullt upptagen med förberedelserna inför Vaginadagen, Gudrun Sjödens retrospektiva på Borås konsthall, berusningen efter Jösses kvinnor – återkomsten och givetvis; den viktiga feministiska kampen för Maria Carlshamres barns rätt att på Stockholmarnas bekostnad gå på privatskola i Waterloo, för att kunna samla mina tankar kring detta viktiga kampmagasin.

Ikväll hittar ni mig utanför TV4:s högkvarter, där jag tillsammans med tusentalet medvetna kvinnor demonstrerar mot den vidrigt nedsättande ”humorsatsningen” Lilla Vi.

 
At 4/12/2006 09:03:00 em, Anonymous Anonym said...

Strålande text Donnie! Jag kan inte säga annat än grattis till insikten att skivorna suger.

Ett sidospår: Det är dags att du kastar hela genren "svenska krönikörers favoritmusik från barer i USA". Det finns inget som kan avskräcka så mycket som när Olsson, Bjurman eller Virtanen i ett romantiskt skimmer refererar till musik från minnen av barbesök i mellanvästern. Hjäääälp.

 
At 4/12/2006 09:49:00 em, Anonymous Anonym said...

Pow Wow då? Eller räknas inte hans drycker?

 
At 4/13/2006 11:43:00 fm, Anonymous Anonym said...

Ja, den där skivan kan man verkligen kasta åt skogen.

 

Skicka en kommentar

<< Home