Garageslynglarna: vad hände sen?
Åren 2000–2002 var på många sätt en märkligt intetsägande tid. Millenniebuggen hade visat sig vara en bluff och samhället rullade på precis som vanligt. Och som för att ytterligare understryka hur statisk människans tillvaro egentligen är uppstod ännu en våg av Detroitinspirerad garagerock.
För korta läderjackor kortades ytterligare hos skräddaren, smala jeans försågs med sandpapprade hål på knäna och conversedojor lindades med gaffatejp. Världen var redo att återigen låtsas att det var 1972 genom att idka nekrofili med de evigt överskattade liken i MC5 och Stooges.
Men garagehaussen blev kortvarig och marknaden kunde inte svälja det jättelika utbudet av skinnjackor och Marshallstackar. Nu när vi skriver 2006 är det dags att summera läget i repo-, förlåt, replokalerna.
VUE
Doldisar även när det begav sig, men fick åtminstone fem plus av Hükan Steen i en berömd konsertrecension: ”Vue är först ut, en ung tanig kvintett i tajta skjortor och rufsiga frisyrer, med en gitarrist som ser ut som Brian Jones, skär diamanter med sina riff och spelar munspel som en gud”. Dagboken på bandets hemsida har vid det här laget inte uppdaterats på över två år.
Prognos: söker jobb på Wal-Mart med Aftonbladetrecensionen som referens.
THE DATSUNS
Nyazeeländare med extremt trånga byxor. Deras största fjäder i hatten var troligen när de gotländska boogierockarna Grand Grace på fyllan utnämnde Datsuns till ”världens bästa liveband” på Hultsfred -03.
Prognos: ny platta med maorisk etno 2007.
VON BONDIES
Fick till och med Vue att framstå som nyskapande. ”Jason Stollsteimer kan alla rockens bad boy-piruetter och det räddar spelningen, när man som allra mest saknar det magnifika soundet från senaste plattan. Det får oss nästan att glömma att de egentligen bara är ett sketet garagerockband från Detroit”, skrev Lennart Persson när bandet var i Norden och skrek sig igenom Roskilde och Accelerator härom året. Men Donnie glömmer inte lika lätt som Lennart: sketet är verkligen nyckelordet här. Sedan dessa besök har det tack och lov varit tyst.
Prognos: Stoll-Jason startar en ”supergrupp” ihop med Vue-gitarristen och Kee Marcello.
BLACK REBEL MOTORCYCLE CLUB
Var svarthårigare än de övriga och hade som gimmick att stå stilla insvepta i rökmoln medan de matade ut stillastående musik utan melodier. Första skivan hyllades, den andra stendog. På tredje skivan hade de plötsligt bytt stil och var countrykillar, dock utan framgång.
Prognos: nästa skiva bjuder på electrohouse.
THE VINES
En skaplig debutskiva fick Terry att tala i tungor. Andraskivan blev dock ett brakfiasko och sångaren Craig hävdade plötsligt att han hade Aspergers syndrom och inte kunde turnera. Men medicinerna ska trots allt betalas och en tredje skiva lär vara på gång.
Prognos: nytt fiasko, nya psykiska åkommor.
THE STROKES
Fenomenets huvudpersoner gjorde som de övriga: följde upp en hyllad debut med en misslyckad andraskiva. Tredjeskivan finns ute men jag vet inte någon som har köpt den.
Prognos: ”First impressions of earth” säljs för 19 kr i Ginzas julrea. Beställer man två exemplar får man en ”Waterworld”-dvd på köpet.
WHITE STRIPES
Höll sig flytande längre än de övriga, men med den senaste ”Get behind me Satan” verkar tiden ha hunnit ikapp dem. Jack White har dessutom fått ställa in flera spelningar eftersom hans ständiga gapande gett upphov till halsproblem.
Prognos: Jack gör instrumentala soundtrackskivor, Meg öppnar secondhandbutik på Möllevången.
JET
Drack sprit ur blomkrukor, gick barfota och tvättade sig inte. Sen vet jag inte mycket mer om dem förutom att de gav ut en skiva 2003 som ansågs innehålla ”episk” boogierock. En uppföljare till den känns ungefär lika angelägen som ”Chinese democracy”.
Prognos: de får säkert en deal med någon
tv-såpa hemma i Australien.
THE MOONEY SUZUKI
Tog hjälp av Avril Lavignes producenter på senaste skivan – utan kommersiellt resultat. Arbetar trots detta med en ny skiva enligt hemsidan. Och små saker fyller dem fortfarande med glädje: ”iTunes Music Store has included The Mooney Suzuki in their brand new Garage Rock Essentials playlist!!!”.
Prognos: ärligt talat ganska dyster.
postat av D.D. @ 16:29
25 Comments:
Mitt i prick.
Förresten, du nämnde aldrig männen i kostymerna från Fagersta. Kommer de att klara sig?
Eller de kanske inte räknas till garage utan bra carport...
Lite slapp research att missa att Jack White kommer tillbaka i ett garagerockens superband under våren (tillsammans med powerpoparen Brendan Benson och två delar Greenhornes).
Det ser vi verkligen fram emot.
jag laste en konsertrecension av Jack Whites nya supergrupp idag, as a matter of fact. dom var bra, tyckte det jag antar ar Daily Telegraphs egen Håkan Steen.
vilken var den dar andra tjej-och-kille-duon, the killers? the kills? whatever, dom var cp.
Dra inte in Brendan Benson i det här gyttret. Brendan spelar pubrock med melodier och har således mer gemensamt med Brinsley Schwarz än The Kills. Fast live är han helt utvecklingsstörd. Då ”rockar” han (vilket givetvis alltid dåligt).
Maxim, nyss hemkommen från Dublin. Min första reaktion är staden känns väldigt liten. Jag hade varken lust eller möjlighet att kolla om crack fanns att tillgå, däremot kan jag rekommendera att du kräver ett rejält lönelyft. Boendekostnaderna lär vara på Tokyo-nivå. På pluskontot står att kvinnorna är betydligt raffigare än deras anglosaxiska systrar på andra sidan sundet. Det är ingen överdrift att säga att damerna på Trinitys campus håller Corrs-nivå.
Jag vet inte om det är en komplimang eller en förolämpning; men Patrik Hamberg framstår utan större konkurrens som en av världens fem tråkigaste människor. Min farfar Per-Sune, halvdöv, heldeprimerad ingenjör och änkling på 87 jordsnurr, framstår som tidernas tomtebloss i jämförelse.
hur kunde du missa detroit cobras?
Jaha, nu kommer hypen. nick shay har varit och draggat med drulen på Trinitys campus. Får man inte ha någonting i fred?
Annars: Intressant genomgång. Några andra som kanske borde ha nämnts är The Catheters (såg dem i Hulstfreds teaterlada klockan 02.40 en juninatt 2003. Signaturen "knoppen" på DSC:s forum har försökt byta bort deras "Static delusions and stone-still days" i ett och ett halvt år nu.), Detroit Cobras (angrep Motownsinglar med tryckluftsborr = våt Bjurmandröm. Spelade i Göteborg i vintras inför fåhövdad publik) och Raveonettes (Danmarks Svenne & Lotta, men istället för manlig puckelrygg hade tjejen hakgrop. Vill minnas att killen hade ett (taget?) namn efter känd tysk antisemit).
Jag har också sett Catheters. På Debaser. Det skreks gällt och ramlades huller om buller på scenen. Väldigt rock.
Electric Six är annars kanske de allra värsta, Detriots eget Rednex.
När vi ändå bekänner: Jag köpte samlingsskivan "Sympathetic Sounds of Detroit". Ja, jag gick bort mig i en hel del omdömesmässiga irrgångar där i början av 2000-talet. Lovar att inte göra om det.
Kanske var det Andrew W.K. som var det verkliga geniet i hela den där gitarrträngtande röran. Vi får se om ett par år.
För övrigt var det 2002 jag såg Catheters och inget annat. 2003, pah, då var jag nere som fan med electroclash.
My week beats your year: varför kallar du dig så?
Det är ett citat från konvolutet till "Metal Machine Music". Se där, ännu mer gitarrer.
Brinsley Schwarz? Nick Shay = Mats Olson
Intressanta slutsatser men nu är det faktiskt dags att slänga en skiva igen.
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_12220007.asp
The Kills, The Warlocks, The Raveonettes?
Warlocks var inte ens garagerock utan bara ren lyteskomik. Skulle vilja kalla dem 2000-talets Menswear men de sistnämnda hade väl åtminstone någon top 40-låt i England.
Bebisar jag köpte en Nomads-singel av en taxichaffis 1982. den har jag inte kvar. Lämnade den förmodligen i taxin, som en symbolisk gest för vad jag tycker och bryr mig om "garagerock", både 1982 och 2006.
Charles Shaar Murray, in a famous quote he wishes he'd never made, said in the NME "The Clash are the kind of garage band who should speedily be returned to their garage, preferably with the motor running." Men The Clash har ju aldrig varit nåt "garagerock"-band.
Och The Hives är The Boppers.
Den här veckan slänger jag: Missy Elliotts Under Construction. Eller det var länge sen jag gömde den i garderoben, råkade bara hitta den igen i förmiddags.
DoDo, handen på hjärtat:
Medge att du tvättade och skurade dasskålen innan du chippade in Robban.
Asch, Boppers hade till skillnad från Hives melodier. Det var visserligen inte deras egna melodier, men bättre det än inget.
Marky Mark: nix. Därför blev jag tvungen att ta fram en gummihandske och klosettfiska lite eftersom avloppet tydligen inte pallade 6-tums plastaskar.
hur man kan kalla stooges överskattade är beyond mitt förstånd.
Markov, "överskattade" är nästan för snällt sagt. Vidrig dynga som konserverat popmusiken i en ocean av självdestruktiv och antiintellektuell skit under 20 år är en mer rättvis dom.
The Hives? Sveriges bidrag till scenen var Brandsta City Slackers.
Skicka en kommentar
<< Home