T.I. är söderns Donald Fagen
Förväntningarna på den nya skivan från T.I. var att den skulle vara en orgie i hits i linje med ”What you know”. Allt var redan förberett, skivbolaget hade utökat pressarnas kapacitet och kungakronan låg och väntade i Warners kassaskåp. Lite överraskande då att han i stället ger ut en Donald Fagen-skiva, ungefär samtidigt som Donald själv.
Från den diskret hästsvansiga slapbasen i ”We pimpin”, via det avslappnade jazzpianot som leker i bakgrunden under hela ”Live in the sky”, fram till det slutgiltiga beviset ”Ain't as fly as me” som låter som ett långt jävla outro från någon bortglömd jazzfunkskiva från sent 70-tal (om än tryfferat med lite självmedvetna utrop om kuklängd och liknande). Jag tar av mig min fatcap i pur beundran. Detta är äkta ryder music.
Testade min hypotes på lowriderkonnässören Grållan.
Från: Donnie Donut
Skickat: den 21 mars kl. 09:34
Till: jan.gradvall@bredband.net
Meddelande: Hej Jan! Är inte T.I.:s senaste skiva beviset på att han i själva verket är sydstaternas svar på Donald Fagen? Blekta vykort från en soldisig motorväg och hela den där sena 70-talsgrejen.
Vänliga hälsningar, Donnie
Från: Jan Gradvall
Skickat: den 23 mars 2006 kl. 11:40
Till: donnie_donut@hotmail.com
Meddelande: inte hört men ska kolla upp, tack!
Om någon månad är allt detta allmän visdom, jag svär.
En liten brasklapp: låtarna på min hårddisk heter andra saker än i den officiella låtlistan och det är möjligt att jag har en s k fulversion som inte har ett skit med den riktiga T.I.-skivan att göra. Men det spelar förstås mindre roll eftersom ingen köper skivor längre ändå.
postat av D.D. @ 10:00
15 Comments:
"What you know" saknas pa fulversionen, men den har man anda haft i tre manader.
"Live in the sky", den ar den finaste fisken.
Tror förresten att jag kan ha lite bronkit på gång igen. Om allt klaffar har jag alltså tillgång till fin hostmedicin om ett par dagar.
pa tal om bronkit: ar det inte dags for en genomgang av dom crunkigaste sjukdomarna? cancer kanns till exempel ganska crunk, medan AIDS kanns mer house. gonorré, njursvikt, CP... vad ar mest Lil Jon?
gonorré och skrumplever är ganska crunk. syflis är nog mer en dipset-grej.
Creutzfeldt-Jacobs syndrom är i alla fall country. Sen vet jag inte riktigt.
jag har nog alltid tänkt mig att creutzfeld-jacob som blodfattig anorak-indie.
Bristsjukdomar och sjukdomar som orsakats av ensidig kost är crunk. Typ skörbjugg och diabetes.
yo bro. vad är dealen med länken till "det ljuva livet"-kisarna? vill minnas att du sågade dem hårt för ett tag sen. din inkonsekvens gör mig illa till mods. hur ska jag kunna lita på dig i framtiden?
Man har väl mjuknat lite. Det var ungefär i samma veva som jag började odla hästsvans jag plötsligt insåg att bögiga känslobloggare också kan vara grejen.
Njursten är skatefunk.
Inkontinens är dansband.
Pungbråck är Jerry Williams...åsså slutligen SARS då, som ju är drip-hop.
Skatefunk, är det t ex Rollergirl?
rollergirl ar skate-booty bass.
Bah, bronkit. Själv har jag rockat till mig ett ulcus, vilket inte genererar några roliga mediciner alls. Däremot kommer jag inte ha några problem med att komma i bikinin om det fortsätter i den här takten. Alltid något. Crunk.
whiplash är tjockt mycket skallnickande nittitalsöstkust, och liggsår konnoterar dj screw.
ebola kan bara vara horrorcore (återigen nittitalsvarianten, inte det där sminkade vita spektaklet.)
spontan självantändning kan bara vara capleton.
mest lil jon kan iofs bara vara tourettes.
Skicka en kommentar
<< Home