00-talets 30 bästa album, del 1
Vad får bloggläsare att fnysa hånfullt och ger samtidigt skribenten skön sommarledighet? Listor, förstås. Med anledning av att 2/3 av 00-talet faktiskt har passerat om några veckor kommer därför här den definitiva listan över decenniets 30 bästa album hittills. Om man vill kan man även betrakta listan som en dödsruna över albumformatet – när vi kommer in på 2010-talet lär det vara ringsignaler eller synkoperade pacemakers som gäller.
Jag har inte rådgjort med några utomstående om placeringarna, och det är av säkerhetsskäl: om andra hade fått tycka till hade ju listan kunnat bli felaktig.
Plats 30-25:
30. Foxy Brown: ”Broken silence”
(Def Jam, 2001)
Jag gillade Foxy redan när hon låg i bikini på ”Ill na na”, men det var när hon gängade sig med Spragga Benz och fyllde ut BK-gläfset med lite baktaktsauktoritet det blev riktigt bra. På omslaget har hon fortfarande liten bikini men även stora solbrillor som säkert markerar någon mogen integritet. Synd att hon blev döv.
29. Babyface: ”Face2face”
(Arista, 2001)
Den kramgoa soulens kung är ovanligt lite kramig på den här skivan men det är inte dåligt för den skull. Tvärtom är det kanske hans bästa, i konkurrens med ”The day”. Beats och lite lagom snusk men inte över gränsen – hade hans mer dirty kollegor fått bestämma hade skivan säkert fått heta ”Sitonmyface” eller något liknande.
28. O.C.: ”Starchild”
(Grit, 2005)
Kreddig rappartomte som gjorde ett par fina skivor på 90-talet. De köptes av mig och kanske tio till, men O.C. gav inte upp. Med hjälp av Soul Supreme från Svedala fick han till den här femettan härom året. I klassisk O.C.-tradition drogs den in efter samplingsbråk och går nu bara att köpa begagnat, så han blir inte rik nu heller.
27. Josh Rouse: ”Nashville”
(Rykodisc, 2005)
Inte så mycket att säga om den här mer än att gitarrmusik (för att inte tala om pedal steel) sällan blir mycket bättre. Väldigt polerat, kliniskt och hi-fi, precis som Donnie vill ha det.
26. Slim Thug: ”Already platinum”
(Star Trak/Geffen, 2005)
Något så ovanligt som en modern rapskiva i stort sett utan svagheter. Ingen som ropar ut sitt mobilnummer, inga fejkspyor i någon studiotoalett, bara några av Neptunes bästa produktioner de senaste fem åren och så Slim själv: en två meter lång Goliat med basröst som matchar fysiken.
25. Bebel Gilberto: ”Tanto tempo”
(Six Degrees, 2000)
Ibland, efter en hård natt eller när någon har nallat ur min stash, vill jag bara lägga mig raklång i en nybäddad säng, lyssna på Bebel Gilberto och drömma att det är 1988 och precis har börjat snöa, eller nån sån skit.
.
postat av D.D. @ 12:20
19 Comments:
Foxy har återfått hörseln och är tillbaka i studion. det blir grejor det.
Fan vilken gangsta du är. Det är lite Stragesyndrom som lyser igenom. Det märks att du en gång var en skinny indienörd som lyssnade på Happy Mondays, Jesus & Mary Chain, Smiths och hela paketet, men upptäckte sedan under 90-taltets slut att indien var död. Vad gjorde du då? Jo i panik tog du till dig denna "nya" gangsta rap och förnekar din bakgrund som indiepopare, fast du vissa "extra svåra" nätter tar på dig lurarna och sätter på Substance med en tår i ögat. Precis som Strage.
Strage tycker Substance är fjollig. Det är bara Nitzer och Front som duger åt honom.
men fyfan för dig om du listar "U Saved Me" över "TP-2.com", då blir jag besviken.
"Jag började snöa 1988 och jag har inte slutat än", det var väl Sigges bok va? Tonight we're gonna snow like it's 1988" in English.
Det finns mer musik än "hiphop" och "indie".
Ja, det finns ju Bebel Gilberto.
Strage tjafsar fortfarande om Atari Teenage Riot. Senast i TV4:s morgonsoffa.
strage fick faktiskt en autograf av den där atr-killens som tog livet av sig, hur skulle han någonsin kunna släppa det?
jag är ännu inte övertygad..
Ack ja, hur man än vänder sig har man curlsen bak.
Josh Rouse! Den hade jag inte väntat mig här. Skamlöst polerat, känns som soundtracket till en scen i Gilmore Girls, men jävligt bra. Synd att nya skivan suger. När han sjunger om Spanien låter det inte alls lika bra som när det handlade om vintern i Hamptons.
utan att ha hört Nashville så säger jag att den är sämre än både Subtitulo och 1972,det hör man faktiskt på namnet.
Nashville my ass!
Rokko, du har en glad överraskning framför dig.
Det är inget fel på bakgrundsmusiken till Gilmore Girls. Det är inget fel på Gilmore Girls överhuvudtaget. Fuck off.
Vad gör du med Lil Jon då? Jag vill ha Lil Jon på listan, bitch.
Jag förväntar mig Rufus bägge skivor på 00talet på tio-i topp.
Bebel Gilberto är måhända något för en grånad gentleman som jag, eller?
Annars har jag väl inte köpt någon ny CD sedan ny-utsläppet av Anita O'Days "Let me off uptown!" för några år sedan.
Samuel
Mycket snack om crunk men inte en endaste liten Ying Yang twinz, Three-6 mafia, Pitbull eller Young Jeezy finns med.
Själv tycker jag Twista skulle platsat med The Day After.
(Puckade Jay Z som dumpar Foxy Brown för Beyonce! Foxy är ju lätt porrigast! Är det verkligen sant att hon gått och blivit döv? Jag hade fått för mig att det hela bara var ett falskt rykte)
soul supreme är en trogen kinky-afrobesökare som applåderar donnies goda smak
I like it! Keep up the good work. Thanks for sharing this wonderful site with us.
»
Skicka en kommentar
<< Home