John Legend, en morsgris
John Legend i Köpenhamn var åtminstone på ytan en kraftfull anrättning. Han har en hård och skarp liveröst som man säkert skulle kunna klyva ett margarinpaket med, även om det kommer direkt ur kylen. Det är en röst som ledigt tar 100 kilo i bänk. Och förutom det backades han också av ett mycket muskulöst band.
Ord som ”muskler” och ”kraft” fungerar normalt som röda skynken när det handlar om soul, men om motsatsen är ”bräcklig” är jag personligen mer på kraftlinjen. Och dessutom, om man redan gillar ghettotech, crunk och snap och allt annat som postas på Fathertronix-forumet känns det helt logiskt att även omfamna muskelsoulen.
Men allt var inte okej. Publiken på Vega i förrgår såg vilsen och bortkommen ut, och jag förstår dem mycket väl. Mr Legend hade nämligen kvällen till ära krävt att Vegas stora sal skulle vara rökfri, gissningsvis som ett led i hans ständigt pågående arbete med att vårda den där margarinklyvarrösten, och att banna rökning i Danmark är ungefär lika normalt som att förbjuda åskådarna att bära kläder. Jag såg med egna ögon flera besökare gripas och handgripligen släpas ut av vakter när de för en stund glömt förbudet och råkat famla efter ett knöligt Kings-paket.
Om Mr Legend verkligen hade velat efterlikna sina idoler från 70-talet borde han ha tänkt efter vad en sån här rökfatwa sänder för signaler. Krävde Donnie Hathaway en rökfri arbetsmiljö och använde Marvin en portabel s k Dallasfläkt på scenen? Lät Jerry ”The ice man” Butler få tungan masserad och tarmarna sköljda med kamomillte?
Mitt omdöme om Johnny L blir därför högst blandat: mycket muskler, begränsad världsvana, alldeles för mycket Kanye-fasoner.
postat av D.D. @ 12:49
9 Comments:
cant ban the smokeman!!!!
Hell hath no fire!!
klädde han av sig på överkroppen och tog upp en tjej på scenen i kph också? han är väldigt arenarockig på många sätt.
Är inte Legend musik för människor som egentligen bara vill lyssna på Bo Kaspers?
HIHI bostadsrättssoul!
Jo det är verkligen Bo Kaspersoul, de har säkert liknande krav. Att alla öltält bara ska sälja vitt vin på tetra när de spelar på olika matfestivaler.
Ta av sig på överkroppen och ta upp brudar på scenen är väl mer en D'angelo-grej.
En kille i kören var fet och hade hästsvans och var väldigt lik D'Angelo. Kanske var det han. Vore isf en tragikomisk nesa.
Jag har börjat tappa räkningen på hur många gånger jag hört någon beskriva John Legends musik som bostadsrättssoul. På sätt och vis stämmer det: det är musik som passar utmärkt till ostfonduen men innebär det nödvändigtvis att det han gör är dåligt? Sade, Anita Baker och Marvin Gaye passar också utmärkt till liknande tillställningar men är inte, till skillnad från Bo Kaspers, mördande tråkiga artister.
Det var emellertid första gången jag sett någon ägna bloggutrymme åt Jerry "Iceman" Butler. Ett självklart val för alla oss som vet att uppskatta vår bostadsrättssoul.
Skicka en kommentar
<< Home