Därför är Bengt förbannad
Bengt Ohlssons På Stan-krönika om att unga kvinnor behöver lära sig att ta skit (jag vägrar använda den där fula ljudhärmande stavningen) har vållat en del uppståndelse.
Men att Bengt är härsken är kanske inte så konstigt. Jag tänkte försöka sprida lite ljus över tänkbara orsaker till hans dåliga humör.
På Aftonbladet är i dagsläget 57 procent av krönikörerna kvinnor och på Expressen är siffran 60 procent kvinnor. I morgontidningarna är mönstret lite annorlunda. SvD har 46 procent kvinnliga krönikörer och på DN är andelen låg, exakt hur låg har varit svårt att fastställa men om man ser på senaste halvårets krönikor som är tillgängliga via webben är kvinnoandelen 27 procent.
Vad säger då dessa siffror om Bengts humör? En hel del, faktiskt. Kvällstidningarna är av tradition snabbare än morgonbladen när det gäller att hänga med i omvärlden och om kvällisarna har en majoritet kvinnliga krönikörer är det förstås för att de har märkt att dessa säljer bättre. Det finns gott om undersökningar som visar att folk hellre köper magasin som har bilder på kvinnor på omslagen (det gäller inte bara porr), och att också kvinnliga krönikörer säljer bättre har antagligen samma orsaker. Folk har mer intensiva åsikter om kvinnor som skriver, än de har om män.
Men Bengts surhet då, han får ju skriva? Visst. Men han har förstås noterat hur terrängen runt omkring honom skiftat och hur allt fler kvinnor kommit in i hans skrå. Han har sett krönikeskrivandets gradvisa förvandling till ett kvinnoyrke med allt vad det brukar innebära av lönepress, monotona och rutinmässiga arbetsuppgifter och dålig arbetsmiljö. Och män gillar inte när kvinnorna blir för många runt omkring dem, eftersom vi vet att det riskerar att punktera statusen och fringisarna. Så sent som i början av november kom till exempel en Afa-rapport som visade att män i kvinnoyrken oftare blir sjuka, oftare har psykiska besvär och drabbas av utmattningsdepressioner.
Där en tidningsreporter eller redigerare backas upp av facket, garanteras en löneutveckling som åtminstone är i linje med inflationen och dessutom har möjlighet att utvecklas i yrket genom att få chefsposter och göra något slags karriär, sitter krönikören i princip där hon/han sitter. Krönikören säljer sin arbetskraft på en oligopolliknande mediemarknad där redaktionscheferna kan spela ut krönikörerna mot varandra, vilket håller lönerna tillbaka. För att väcka läsarnas intresse kräver tidningarna kontroverser, vilket riskerar att göra krönikeskrivandet monotont och enformigt, och arbetsmiljön försuras dessutom av att krönikören måste konfronteras med kundernas/läsarnas vrede, som kan komma i form av elaka mejl och telefonsamtal eller, i värsta fall, konkreta hot.
Eftersom krönikörsyrket ofta bedrivs i frilansform blir krönikören ofta också utan den gemenskap som finns på en arbetsplats. I stället får krönikören sitta på ett eget litet kontor eller rentav hemma – vilket bidrar till bilden av en ganska typisk kvinnofälla.
Allt det här har Bengt haft i huvudet när han skrev, det kan jag nästan lova. Där hans manliga 45-åriga bekanta klättrar i karriären på Ericsson och har representationskonton och flashiga övernattningslägenheter sitter han själv på exakt samma plats som för två, fem eller tio år sedan. Det enda som har ändrats är antalet rynkor på hans bylinebild.
postat av D.D. @ 16:16
19 Comments:
Han ser fan inte fräsch ut. Analysen är desto fräschare.
Benke är ju dessutom tillsammans med pudeln i Filmkrönikan. Det kan inte vara så kul just nu, det heller.
Tänk att bli konstant avbruten av en papilliotterad nickedocka varje morgon när man vaknar, tills man ätit sin frukost, dragit på sig sina stövlar och cyklat iväg till vilket kafé man valt som arbetsplats för dagen, för att där få en stunds arbetsro, för att senare cykla hem igen och mötas av samma avbrytande floskler och självklarheter under middagen, kvällen framför På Spåret och under det slentrianmässiga sexet tills man somnar hatandes sig själv och alla omkring en.
Tacka fan för att han är bitter.
det är säkert rena paradiset att vara benke ohlsson i några år men med tiden kan man nog känna att man fastnat. särskilt om man är uppmärksamhetsknarkare som de flesta skribenter brukar vara.
På Stan är enda anledningen till att jag fortfarande har DN och Benke är enda anledningen till att jag läser På Stan.
För övrigt torde väl Augustpriset häromåret varit "bra skit" för en uppmärksamhetsknarkare.
Är dock fortfarande en gåta hur han hamnat under samma tak som von Z.
Jag är också sur.
Jo, mänsklig psykologi är alltid det intressanta. Jag vet inte om du har rätt i det här fallet (fast så som På Stan har utvecklats är det plausibelt) men hela den här utveckligen beskriver du briljant.
På stan är mög.
Grattis i efterskott förresten! Bitter? Stort kalas?
jag skiter väl i Bengt!
Legend finns nu som din julleverantör.
John Legend Sounds of the Season http://shopping.msn.com/specs/shp/?itemId=640402199
*finns även hos de där rapgudfädrerna.
jag läste nyss hans krönika och tycker inte att den är mycket att bråka om- den fömedlar ju framförallt att karriär är lika med underkastelse och att unga damer som luras att tro på falska föreställningar att de aldrig ska behöva ta skit är dåligt rustade för det sanna arbetslivets hierarkier och ränkspel. Han gör ju unga tjejer en tjänst att skriva så. Han är ju snarast en coach.
Här lyckas du fullkomligt slå undan benen på Benke med någon slags återhållen understatement-prosa. Det är lysande!
han e lite fel ute när han säger att tjejer bränner ut sig etc för att de inte ska ta någon skit, att de inte fattar att de ska göra som deras chef säger mm. ok att han gör det för att provocera men han har nog inte fattat någonting om de KVINNOYRKEN där man bränner ut sig. beror knappast på att tjejerna / kvinnorna i de brancherna inte tar någon skit - tvärtom.öppna ögonen bengan.
Varför blev folk sura överhuvudtaget av den krönikan? Den gick ju inte att tyda eller förstå på något sätt.
"Där hans manliga 45-åriga bekanta klättrar i karriären på Ericsson och har representationskonton och flashiga övernattningslägenheter sitter han själv på exakt samma plats som för två, fem eller tio år sedan."
Fast måste ju vara lite mer creddit att ha byline och egen krönika i DN än att vara krönike-wanna-be på nätet...hehe
thriller verkar inte speciellt påläst.
När man väl har blivit bitter, vilket för min del inträffade ganska nyligen, kan man uppfatta en skönhet även i detta. Det är förnedrande och sårande att lyda min chef ibland. Ändå gör jag det, och jag kan trots allt se någon slags gudomlig balans och rättvisa i detta. Jag tror inte att det är att "bli vuxen" att bli bitter. Det är inte på något sätt att föredra framför att inte vara bitter, vilket ni inte verkar vara.
Men skillnaden mellan att vara bitter och att inte vara det är mindre än jag trodde. Jag trodde att bitterhet var att inte kunna uppfatta skönhet. Inte kunde jag ana att det gick att hitta glimtar av skönhet även i en värld som är ofullkomlig och oförbätterlig.
Vetskapen om att mina åsiter varit de motsatta på den tid jag inte var bitter förändrar inte den saken.
Det är möjligt att den gode Benke är lite trött emellanåt, men den här krönikan i fredags var faktiskt vettig. Att unga tjejer först får lära sig av ungdomsprogram/filmer, tjejgrupper på ungdomsgården mm att de ska ha attityd, kontrasterar rätt friskt med hur arbetslivet ser ut. Särskilt som första jobben brukar vara av "längst-ned-på-stegen"-karaktär där det inte funkar med en kaxig attityd, särskilt inte som de knappast kan backa upp attityden med kunskap eller erfarenhet.
Sjukt gubbiga kommentarer nu mot slutet. Hey! Varför är inte jag hemma och snusar sött?
sdda: obetald krönikist på nbätet är ju precis vad vår turk är? Vad han sysslar med för att få ut sin lönecheck spelar mindre roll.
Intressant f ö att Anna Sjödin, en av årets mest publicerade losers, lånade uttrycket "inte ta nån skit" i sitt avskedsbrev.
Så jävla bra, Donnie! Själv gav jag Birro en känga för hans förvirrade gubbtext om kvinnliga krönikörer härom veckan. Men fan vet om han läst det.
Mediaflickorna har ingen makt. Heter inlägget hos mig.
Skicka en kommentar
<< Home