Högkonjunkturer – som att vada i skit
Jag har insett en sak: jag gillar inte högkonjunkturer. Vid det här laget har man ju tvingats genomlida några stycken, och de har verkligen en förmåga att locka fram det värsta hos människosläktet.
I slutet av 1980-talet fick till exempel konjunkturen folk att sätta likhetstecken mellan axelstorlek och socioekonomisk status vilket ledde till att Donnie på alla tonårsfoton ser ut som en svårt missanpassad r&b-thug, i benvit, vadderad och midjekort klädnad. Mot slutet av 90-talet var det dags igen och då lades en rejäl grund till mitt förakt mot klämkäcka entreprenörer med uppknäppta skjortbröst. De anställde mig nämligen, och skickade mig på diverse kickoffer och teambuilding-arrangemang som fortfarande får mig att sova oroligt om nätterna. Det var helger i Åre, kir royale och systrarna Graaf i ljudanläggningarna: arbetslöshet och fattigdom framstår som lätta bördor att bära i jämförelse.
2000-talet har hittills varit rätt behagligt. Det har präglats av sans och besinning, svångremmar och vattentäta skott mellan arbete och fritid. Men tre år med stadigt uppåtgående börs passerar förstås inte obemärkt och nu är det dags för en ny vända i högkonjunkturträsket.
– Robert Tinterov (f d Vision) arrangerar en Trendgala, där psykopater med ”IT-fokus” delar ut priser till varandra och berättar för alla som orkar lyssna hur jävla hi-tech, on-line och allmänt future de är.
– Mossiga TT Spektra startar en ny avdelning som ska ”bevaka” kändisskvaller och glamour. Satsningen har fått det rekordkorkade namnet Bling, så man får verkligen hoppas att BG & Big Tymers får en cut av intäktskakan eftersom ingen annan någonsin har använt det där avskyvärda ordet (här är förresten en läsvärd analys av låten i fråga).
– Johan Staël von Holstein intervjuas i Svenska Dagbladet med anledning av att han sitter i juryn för något pris som heter Prix Veuve Clicquot och tydligen delas ut till årets affärskvinna. EQ-geniet visar med sina pratminus att han fortfarande år 2006 är lika motbjudande som alltid: ”Jag tycker det skulle ges pris till Största skattebetalaren, till Största anställaren eller till Snabbaste växaren och alla prisen borde stå på tidningarnas förstasidor”. Jamen Johan, vad fan väntar du på? En funky entreprenör som du kan väl starta ett par tidningar och tapetsera deras förstasidor med skryt och gratulationer, det låter ju toppen. Min nyligen hädangångna mormor Ayala Donut hade förresten en rätt snabbväxande tumör på slutet så jag räknar med minst ett postumt pris till tanten.
Ja, ni märker ju vartåt det lutar de närmaste två-tre åren. Personligen funderar jag på att dra mig tillbaka till någon grotta i Transylvanien fram till cirka år 2009, då jag hoppas att man återigen kan andas lågkonjunkturens svala, vederkvickande luft här hemma.
postat av D.D. @ 11:17
21 Comments:
Mmm, 1999. Kommer ihåg releasen av internetvalutan Beenz någonstans kring stureplan. Fri sprit och Peter Siepen som delade ut New York-resor. Men dom bjöd inte på någon mat, dom snåla asen. Kombinationen gele-bönor och sprit är inte att rekommendera.
Ett internetforum utan egen valuta är som kärlek utan kyssar.
Va ska du ha för valuta på kinky-afro, då?
Shekel. Eller rättare sagt, "e-shekel".
ett annat aber med högkonjunkturen är att det ska vara så in i helvete svårt att hitta en hyfsad restaurant som har lediga bord ens en sketen vardagkväll.
Instämmer till 100 procent. Jag mejlade till och med min terapikompis Fred Wesley för ett par veckor sedan och ondgjorde mig över att högkonjunktur tar fram det sämsta hos människor. När konjunkturen står på sin absoluta zenit brukar de mest världsfrånvända dårarna börja prata om att ”lågkonjunkturen är avskaffad” i ”den nya ekonomin”. Så bra är räntevapnet, om man skall tro entreprenörerna, att det trollar bort rationella förväntningar (eller för den delen: röstfiskande politiker som ser till att höja olika bidrag fem dagar före julafton och en vecka före industrisemestern). Det mest positiva med sådana uttalanden är annars att de fördjupar de konjunkturella nedgångarna.
Fred, det där problemet drabbades jag av senast i fredags (igen!). Inte ens min lokala pizzeria kunde ta emot mig efter att jag brassat en flaska vitt på ärkeäckliga NOX. Efter flera minuters fjäsk fick vi ett bord på Grill Ruby, om vi lovade att vi ”vara klara innan 21.30”. Vad är det för jävla fasoner? Tror de att de är Per Se eller!
Jag läste "lågkonjunkturens svala, vederkvickande luft" som "[...] lut." Det måtte varit tanken på Stael vons vidriga stämma som fick mig att vilja svälja lut.
Johan Staël von Holstein är min pappa och jag tycker inte om att ni skojar om honom. Han har alltid varit en sjysst pappa och osv
Ah, inget är så skoj som en rejäl högkonjunktur: Brudarna blir lössläppta, spriten flödar och moralen , ja som Gene Hackman säger i sin u-båtsfilm: "Gentlemen, moral is low."
Det enda jag ångrar är att jag inte satte på dottern till en högt uppsatt Bonnier-direktör när jag hade chansen. Men polaren fick fingerpulla en konsultbitch på ett Spray-party. Alltid något.
Ja, och så minns jag Passagens lanseringsparty. I alla fall minns jag den första halvtimmen.
Förövrigt har Peter Englund skrivit en jäkligt bra essä om börsbubblor. I Tystnadens historia, vill jag minnas.
Vad många inte vet är att Johan Staël von Holstein även har skrivit en jäkligt bra essä om Peter Englund.
Peter Englund-kopplingen känns obehaglig. Den logiska följden blir Ola Larsmo, Jonas Thente och – vips – så sitter man med marxistskägget i e-lådan och orerar över västvärldens besatthet av ekonomisk tillväxt, Michael Moores förträfflighet och rationalismens begränsningar.
Dondi borde etablera en särskild ombudsman som ombesörjer att Kinky Afro inte förvandlas till en virtuell DN Kultur-pendang.
Mitt personliga lågvattenmärke under förra högkonjunkturen var en svart Donna Karan-kostym från deras flagshipbutik i London, och en efterföljande blöt lunch på Quags (bekostad av en inredningsdesigner som arbetade a konto åt Richard Branson). Champagne som fördrink, förrätt, huvudrätt och efterrätt. Måste varit 1998. Kostymen är precis lika ful idag som då.
det som sög mest med alla it-partyn var att det oftast var en sponsrad sprit (typ vacky vodka) och man kunde inte få något annat att blanda sin tonic med. enda minnesvärda festen var när tyskarna köpte projector. där flödade allehanda vätskor...
Jonas Thente, det är väl han som skriver om litteratur numera? Han verkar rätt hård. Ungefär som en lite smartare och mindre försupen Gellerfelt.
Jag ser Gellerfeldt främst som en Sobril-man, och inte som en Bordeaux-kille. Kanske att han festblandar (helger, äktenskapsgräl etc.). Jag tänker: fyra olika läkare på stan, två i Simrishamn med omnejd och en back-up i Helsingfors (tryggt skyddad från Apotekets 1984-ambitioner).
Elby Kwok Drewsen blev förresten årets Veuve Clicquot-kvinna. Festligt. Elby och jag är så här tajta (pressar tummen och pekfingret, hårt). Jag är fortfarande henne evigt tacksam för att hon – under grasserande SARS – sålde en vecka till Kina med boende för 2500 kronor. I sin tur var jag den enda som pratade med henne på en svennig födelsedagsfest i Vaxholm för några år sedan, men så var jag förmodligen den enda som kunde engelska.
Intressant detalj: för några år sedan höll hela hennes reseimperium på att rasa, då en handfull Falun Gong-anhängare rest från Stockholm till Beijing för att be. Förutsätter att hon mutade någon tjänsteman för att få behålla sin resekoncession, fast det kanske var temat för dagens tal på Nationalmuseum.
Det man egentligen vill veta är ju vem som är årets Cristal-kvinna.
Big Brother-Jessica! Inget snack om den saken.
Det man egentligen vill veta är ju vem som är årets Sobril-kvinna.
Årets Sobril-kvinna är samma som 2005 (och 2004, 2003, 2002...1976 och så vidare) alltså Kristina Lugn.
uuuh, hur är det högkonjuktur när sverige består av skangiga studenter som startar technoklubbar och inte betalar skatt?
Skicka en kommentar
<< Home