»Screamadelica« revisited
”An album that transcends its time and influence” skriver webbsajten All Music Guide och sällar sig därmed till skaran av folk som geniförklarat Primal Screams ”Screamadelica” i 15 års tid. Men är det verkligen någon som lyssnar på den fortfarande? Jag gav den nyligen fem timmar, i nyktert tillstånd, och kunde konstatera att det är dags att avliva några myter.
Myt #1: Screamadelica är dansmusik
Av elva låtar på skivan är det bara en (Don't fight it, feel it) vars bpm når 120-strecket. Resten ligger och skvalpar mellan 75 och 100 bpm. Alltså är albumet inte dansmusik utan snarare något för chillout-tältet, där folk kan ligga och diskutera sina favorit-munchies i lugn och ro.
Myt #2: Screamadelica är soul
Hur tråkigt det än låter för alla indieskadade aspiranter kommer man aldrig runt att soulsång ställer vissa färdighetskrav. Bobby Gillespie är så långt från begreppet soulsångare man överhuvudtaget kan komma – och därmed blir musiken heller aldrig soul. Om Darin fick sjunga in Screamadelica i stället, då kunde det kanske börja likna något.
Myt #3: Screamadelica var banbrytande genom att blanda rock och dansmusik
Förutom att det där med att blanda rock och dansgrooves egentligen inte var någon särskilt bra idé (se t ex Hot Hot Heat, The Faint och Electric Six för bevis), så var de förstås inte först eller ens tidigt ute med den tanken. Vad sägs om Funkadelic? Eller för den delen, ”Fools gold”?
Myt #4: ”Loaded” var en fantastisk singel
Så fan heller. Om ”Loaded” ska beskrivas med ett ord är det snarare ”skittråkig” som dyker upp i huvudet. Från ”Wild angels”-samplingen i början (som Mudhoney använde redan, öh, 1988?) via det halvsega beatet till – ingenting. Ingen extas, bara tomhet. Däremot skulle jag gärna höra italo-mixen av Edie Brickell-låten som beatet lär ha norpats från.
Myt #5: Screamadelica har ett väldigt fint omslag
Dagiskludd. Varje gång jag ser nån bära en t-tröja med det där slabbiga motivet blir jag uppriktigt bedrövad. Här är en betydligt mer lyckad teckning, som jag själv funderar på att sno till omslaget på min egen debutskiva år 2012.
postat av D.D. @ 14:06
26 Comments:
nu hade du allt fel.
vad jag a l l t i d sagt. nu kanske det får genomslag också.
Bättre än Evil Heat iallafall...
Fast å andra sidan så hatar du Fools Gold, maxim. Ditt förtroendekapital är därmed rätt begränsat när det gäller att bedöma dansrock från 1991. Jag hoppas att Donnie D (eller möjligtvis Johan Jacobsson) snart gör en helhetsrevision av England 90-97. Det skulle vara intressant. Alla analyser som inte slutar med att Pulps Different Class och This Is Hardcore är de enda plattorna (möjligtvis tillsammans med Parklife) som bör följa med i den där månfararboxen, som annars innehåller Beatles och Bach, är ljug.
Screamadelica är risig. Fast det har vi väl vetat sedan åtminstone 1995. Movin' on up håller delvis fortfarande som poppastish, fast inte som instrument för att fånga 90-talets zeitgeist.
nick shay: jag har mest problem med maratonversionen av "Fool's Gold", originalet är på sin höjd oengagerande.
"This is hardcore" är dock ganska crunk. gillar bookleten.
Jag och Jacobsson lär snarare vara rörande eniga om att "Driving south" har stått sig bäst från den där tiden. Lurviga riff och våtrumstapeter i näsborrarna never goes out of style.
En lång och möjligen kritisk följetong om britpop låter annars som en tveksam idé. Vill ogärna ge koleriska fotbollsfans mer vatten på sina kvarnar.
Det är ju maratonversion av Fools Gold som är crunk! Piskor, S&M, wah-wah och en video från Sahara. Bookleten från This Is Hardcore är jugge-bling. Låt vara att JC lät någon från Mikas spela Istvan, Dragan och Milan.
Såg förresten Match Point i går och tänkte på dig under minst 10 procent av filmen. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.
Fotbollsfans, Virtanen och Screamadelica. Är det inte dags att basha FCZ nu också. Eller typ Peppe Engs guldtand. Jag menar, ambitionen verkar ju ändå vara att slå in de riktigt öppna dörrarna.
Har jag förresten nämnt att jag hatar snö?
Man skulle även kunna göra en blänkare om att Pagrotsky är kortväxt.
Eller så skippar du hela den interaktiva prylen och gör det du längtat efter att få göra i snart 33 år. Det vill säga: att åka ut till närmaste Samhall-anläggning och häckla de utvecklingsstörda. Typ sätta fast ett tuggummi i håret på någon, eller bara lite tandkräm på någons vänsterkind.
Sagt och gjort, nick: i morgon är det jag som skriver om Nunstedt.
Förresten sprang Tove på Lokko i Spotkoppen i tisdags. "Han såg ut som Pagrotsky" var hennes omedelbara reaktion. Och då läser hon (vad jag vet) inte Kinky Afro.
Kanske kan du göra något om att Lokko klär ut sig till kulturminister och raggar manligt lammkött på Centralstationen. Det skulle kunna bli en bra artikel av det materialet.
Att blotta att Expressen egentligen är en Samhall-institution är onekligen ett järvt knäck. Fast det skulle i och för sig förklara en del.
Det är givetvis den statliga korssubventioneringen som gör att tidningen lyckats överleva trots att de år efter år redovisar en nettoförlust på 200 miljoner.
Fast Nunstedt har inte mycket till hår att klistra fast tuggummit i. Du får köra "tandkräm på kinden-tricket" istället.
Han som gjorde omslaget tog sitt liv i slutet av juni 2005. Gå in på creations hemsida om du måste ha namnet.
Vem i helvete är Jakobsson, någon jag borde bli introducerad^^ inför?
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=26730&a=315368&lid=puff_312598&lpos=extra_10
90-talets sämsta skiva. har man någonsin gillat den här knarkpopen kan man dra åt helvete
Du är så jävla seg skåning och varför har du ingen blogg för?
Urban Radio February 2006, massa fint på den. faktum är att varje Urban Radio-skiva är bättre än "Screamadelica".
Är februari ute nu? Kalas. Frågan är dock om den toppar januari som var en riktig bra månad.
På paviljong A3 har Happy Mondays haft ett mkt större inflytande.
Se där! Hur är läget på c-avdelningen nuförtiden? När jag vikade där en sommar var det relativt lugnt, med undantag för när en liten kines högg en sax i armen på ett psykfall i tvätteriet.
Jag tyckte precis allt det där om Screamadelica redan när den kom ut. Fy fan vad jag var före min tid ;)
Men allvarligt... Det där om först med att blanda dansmusik och rock. Folk sa verkligen det på 90-talet. Hade de aldrig hört Happy Mondays, Stone Roses och New Order? Det måste de ju ha gjort! Primal Scream var bara en blek kopia av de banden.
Det första punkfunkbandet måste ändå ha varit PiL, en enligt min korrekta uppfattning ganska sunken grupp. James Murphy och The Rapture verkar dock tycka annorlunda, jag hör i princip ingen skillnad mellan "Metal Box" och "Echoes".
1. Dansmusik ska vara långsam.
2. Soul handlar om attityd.
3. Förstår inte.
4. Bra låt.
5. Inget fel på omslaget.
Ni har ingen pejl. Lokko och Concretes-lisa bor precis vid Centralen! Coola hoodz.
Skicka en kommentar
<< Home