TV-soffan, på landsbygden
Jag har länge undrat över vilka som skrattar åt buskiskomikerna Stefan och Krister. Nu vet jag: ägarna till det pensionat i Halmstad jag tidvis bor på.
I går gick jag in i tv-rummet för att se "Mediemagasinet" eller något annat bögigt, då jag upptäckte att Herr & Fru Pensionat hade positionerat sig i varsin fläskig läderfåtölj framför tv:n med Stefan & Krister på fullt blås. "Ä du go i huvet eller" sa Stefan och pensionatmannen skrockade glatt. "Nä nu måste jag gå och skita" sa Krister och pensionatskvinnan skrattade så hon skrek. Efter ett tag noterade väl pensionatsmannen att jag inte gav ifrån mig några uppskattande läten. Han tog av sig glasögonen, torkade glädjetårarna och vände sig om i fläskfåtöljen: "Du har ente hängt med från början va?"
Början? Menade han klockan 20:00 i går när utsändningen började, eller 1983 i Falkenbergs Folkets hus när Stefan & Krister för första gången skitade ner en scen med sin närvaro? Fan om jag vet.
22 december 2005, ännu en stark dag för kultur-Sverige och – som vanligt – för mig personligen.
postat av D.D. @ 23:55
6 Comments:
S&K ärdet coolaste vihar. Glöm alderig det.
Uh, jag lovar att aldrig glömma det du säger.
Men kan du förklara?
Älskar för övrigt att nån komenterar den hör extra-tragiska skiten. Det gläder mig i kubik.
Hur kommer det sig att du ändå vigde tid åt skiten? Kunde du inte med att direkt lämna TV-rummet när du såg vad som visades, eller, ve och fasa, var du kanske nyfiken på vad de tyckte var så roligt? Fy fan vilket straff att behöva bo hos herr och fru pensionat.
Jag ville åt lite gratis kaffe med doppa.
Ser fram emot ett blogginlägg om lite donnie-humor.
Skicka en kommentar
<< Home