Kinky afro

Den ädle vilden II

Vurmandet för den ädle vilden i populärkulturen börjar och slutar förstås inte med Dan Treacy. Vi har kommit till kapitel två i ämnet: lo-fi. Det lär vara en förkortning för "low fix", d v s att inspelningarna lämnas i princip orörda. Missljud och misstag lämnas som de är, vilket får till följd att det mesta låter skit.

Kända företrädare för lofi-rörelsen, som växte fram under tidigt 90-tal, var bland andra Pavement, Sebadoh, Melody Makers Everett True samt Håkan Steen.

Vad var då lofi-musikens lockelse? Enligt Melody Maker (och eventuellt, Håkan Steen) var det sökandet efter "dolda melodier", vilket ledde till att många tillbringade halva 90-talet med att lyssna på bandbrus, harklingar och grytlocksslammer i hopp om att se ljuset i en hög av skit. En enkel melodislinga som anades någonstans i bakgrunden framstod i ljuset av den övriga bråten plötsligt som smått fantastisk.

Lofi-ideologin var ännu ett exempel där betraktarna hyllade det oförställda, det oförfalskade och "äkta". De ädla vildarna i Sebadoh som sjöng in en låt à capella i turnébussen medan någon hostade upp gårdagens vickning i bakgrunden – mer äkta kunde det säkert inte bli.

postat av D.D. @ 09:58